Oj oj oj... Ibland känner man bara att det blir helt rätt. Idag är en sådan dag. Under första San Fran Beer Week jag bevistade (2010) så köpte jag med mig en flaska av en stout som jag då inte kände till så mycket, inte mer än att vi fick smaka den på en middag i form av 3 olika lagringsvarianter. Jag köpte med mig den jag tyckte var godast och idag kändes det som att det var rätt tillfälle att även konsumera denna dyrgrip på plats i den mörka svenska onsdagskvällen.
Flaskan är ganska så simpel, etiketten simpel men respektingivande och det bästa av allt är ju att flasknumret och batch-året står med handskriven text i silver. Som grädde på moset täcks halsen av ett mörkt grönt tjockt vax som borgar för kvalitet.
När jag väl lyckats ta mig genom vaxet och öppnat flaskan framträder en dryck med oväntat liten mörkbeige skumkrona. Den försvinner ganska så fort men lämnar efter sig en dryck mörk som synden, becksvart mörk sörja.
I lukten känns direkt vaniljtoner blandat med lite choklad, bourbon (av heaven hill-tunnan får man förmoda) och en distinkt ton av läder. Möjligen lite ektoner också och jord/kaffe-hintar. Lovar mycket gott!
Smaken, den första sippen.... Alltså det här är gudomligt gott mina vänner. Den är underbart oljig, har en kraftig smak av vanilj, choklad, bourbon som ligger kvar länge och uppfyller njutningen till max.
Till denna hade jag plockat fram ett par ostar och lite mörk choklad; St Agur och Gruyere samt en bit mörk choklad. Bara att konstatera att mögelosten i kombination med denna gudomliga dryck är en smaksensation som skulle få varje ölälskare (och möjligen ostälskare) att falla på knä.
Denna dryck är helt klart topp 5 av alla stouts jag druckit och möjligen även topp 3. Ett solklart toppbetyg får denna underbara mörka synd, FiftyFifty Eclipse Heaven Hill. Tyvärr den sista jag hade kvar av 2009 års varianter, lyckligtvis har jag 3 olika lagringar från 2010 som avnjutes vid senare tillfälle :)