Surölsprovning de luxe!

Lördagen den 16 juli 2011 kan gå historien som en av de mer udda provningar jag varit på i Sverige. Vi drog ihop ölprovargänget för en helkväll med provning endast av suröl. Förvisso blev det 3 veteöl som inledning innan alla var på plats, men sedan drog vi igenom 27 st suröl under kvällen. På slutet kändes det som att smaklökarna var något mättade, men det gick trots det att känna nyanser i smakerna. Tänkte här dela med mig av tankarna kring de olika ölen.

1) Hacker-Pschorr Sternweisse - en av 3 inledande veteöl innan själva surölsprovningen. Ganska så mycket färg, helt ok smak men inte så mkt mer. 5/10
2) Andechs Kloster Weiss - Mer smak och ljus och fin. 6/10
3) Aventinus Schneider Weisse Tap 4 - Den bästa veteölen bland dom 3 starter-ölen. Att den finns på Systembolaget kanske visar på just detta. 6.5/10

Så, till Kvällens stora begivenhet, surölsprovningen. En myriad av olika öl ska testas och vi går rakt på listan
Först ut är en serie surisar från det härliga USA-bryggeriet Jolly Jumpkin, där vi kvällen till ära hade 5 olika sorter: Calabaza Blanca, Oro de Calabaza, Bam Biere, Bam Noire, La Roja. Till de 2 första ölen serverades också kvällens middag, färsk (nyligen upptagen av Mattias Wallén och hans far) aborre med potatis och sås. Gott som satan!

4) Calabaza Blanca - Rätt så syrlig Wit. Koriander, en del kryddighet, ljus och grumlig. God till aborren, inte så jättesur men stabil och god. 7/10
5) Oro de Calabaza - Otroligt mycket skum som reste sig ståtligt ur flaskan vid öppning. Inte så mycket till lukt, men desto mer smak av skummet. En distinkt smak av trä som får tankarna till Cigar Citys cedarträ-IPA JAi Alai Cedar Aged IPA. Ganska så ovanlig smak men gott. Eftersmaken går mot tallbarr, grankåda. Känns mer besk och tung än den första, betydligt mer kropp och alkoholkänsla. Betyg 7/10
6) Bam Biere - Inte så mycket lukt i denna heller. Syrlig härlig smak på skummet. Ljus ganska grumlig. Lätt och god. Aningen mer brett än de första 2, hint av grapefrukt. Betyg 6.5/10
7) Bam Noire - Mörkt djupröd färg. Kategoriserades som en "sur" variant av Slottskällans Svart av ett par av dom andra. Ganska tydlig rostad ton, tycker det var aningen för mycket av den varan vilket drar ner betyget något. 6/10
8) La Roja - Mörkt röd även här. Känns liknande som en Rodenbach eller en Duchesse. Riktigt smaskig, klart bäst av de 5 JJ-ölen. Betyg 7.5/10. Till denna öl fick vi även hallontårta då det var Johan Wallens födelsedag. Tanken var ju att tårtan skulle paras med nästa öl, men nånstans missade vi i planen :)

Näst på menyn stod nämligen några Hallon-öl: Oud Beersel Framboise, Boon Framboise, Lost Abbey Framboise de Amorosa.
9) Oud Beersel Framboise - Usch... Saft. Sämst idag. 4/10

10) Boon Framboise - Hallon, unken doft. Roströd färg, lite mer syrlighet dock inget jättebra. Lite känsla av jordgubbar smög sig in också. Betyg 6/10

11) Lost Abbey Framboise de Amorosa - YES! Alltså denna ölen är en av mina stora favoriter varje gång jag dricker den. Det är ren och skär (sic!) njutning i flaska. Rostbrun-röd färg, intensiv doft. Otroligt mycket härliga smaker, syrlighet som lämnar munnen i ett chocktillstånd, salivproduktionen sticker i höjden. GOTT!! 9/10

Nu börjar munlädret kännas som att det får en omgång, och vad passar då bättre än att gå in på körsbärs-varianterna, ett antal fina krieks: Lost Abbey Red Poppy, Girardin Kriek, Oud Beersel Kriek, Cascade Kriek, Boon Kriek Mariage Parfait, Cantillon Lou Pepe 2003. Idel godsaker på förhand :)

12) Lost Abbey Red Poppy - 2009 års batch. Brun, grumlig. Inget skum. Fatkaraktär på lukten. Mer syra i denna. Känner inte så mycket körsbär men smakerna fyller ändå sinnena och lyckan infinner sig. Otroligt god, och ännu en kvalitetsprodukt från Lost Abbey! Betyg 9/10.

13) Girardin Kriek - Luktar söta körsbär, Dragon. Mattias tyckte "smakar bearnaise". Ingen höjdare 5/10
14) Oud Beersel Kriek - Stall! Stort fint rosa skum. Betydligt surare och finare är Girardinen. Gott 7.5/10
15) Cascade Kriek - Röd fin färg. Klar, inte så mycket skumkrona. MYCKET SMAKER! Inte lika sur som Oud beersel men betydligt mer smak. Mandel? Gödselstack. Godaste ölen hittills tillsammans med Lost Abbeys framboise. Saliven bara produceras och produceras i en ständigt ökande takt. Önskar jag köpt med mig fler av denna från USA, nu har jag bara Apricoten kvar att njuta av framöver sommaren. Betyg 9.5 sura humlekottar!

16 )  Boon Kriek Mariage Parfait - 2008 års batch. Klart röd och nästan liten halvt grumlig. Stor härlig smak, alkoholen känns inte trots 8%. 8/10 betyg, köp den på bolaget medan den finns kvar och lagra!
17) Cantillon Lou Pepe 2003 - Rödrosa nästan lite laxrosa färg. Ljusrosa litet kompakt skum. Anar lite av körsbären i lukten och den har bra bett i smaken. Har druckit en 2007-batch tidigare och jag måste nog säga att jag minns den betydligt bättre. Körsbärssmaken har försvunnit för mycket, men den är ändå en kompetent och trevlig öl. Mycket syrlighet, men mindre fruktighet. Trots att den inte åldrats alltför bra så får den en 8/10 i betyg!

Slut på körsbär, vad gör man då. Jo vi tar helt enkelt och går vidare på surölsskalan och kör lite "övriga fruktöl" och inte vilka öl som helst: Mikkeller Spontan-Cassis, Cantillon Blåbär (2011 batch) samt Cantillon St Lamvinus.

18)  Mikkeller Spontan-Cassis - Fint röd färg. Svag hint av svarta vinbär i doften. Inget skum. Lite kryddig också i doften, kan inte riktigt definiera vad. I smaken känns vinbären igen, ganska annorlunda smak och inte något man är van vid. Kraftig humlebeska bakom syran och bären, får i eftersmaken en känsla av grekiska dolmar och vinblad. Kanske något för Brorsan att testa, då han tidigare velat ha en välhumlad suris :) Betyg 6.5/10
19) Cantillon Blåbär - En av världens mest hypade öl. Drack en av förra årets batch tillsammans med bror förra hösten och minns den som extremt god och bra. Förväntningarna på denna var således högt ställda bland oss alla. Fin djupt rödblå färg. Rosa tunt skum, luktar surt och bra, häst, stall. Smaken känns därefter lite besviket inte alls lika surt som lukten gav misstanke om. Blåbärssmaken kommer inte alls fram lika bra som jag minns, har man ändrat receptet? Trots den något besvikna minen är den en riktigt kompetent öl som får 8/10 betyg.
20) Cantillon St Lamvinus - Bryggd november 2010. Ljust rödrosa, hallonbåt, luktar ganska unket. Mycket smak, en den vinösa toner den är mild med ganska lite syrlighet. God och härlig dryck 7,5/10.

Härnäst kommer lite udda fåglar innan vi går in på sluttampen:
Girardin Faro, Cantillon Grand Cru Brucosella
21) Girardin Faro - Färg Pommac. Inget skum. Väldigt söt. Råsocker? Inte så mycket syra. Njae, inget för mig 4/10
22) Cantillon Grand Cru Brucosella - Bryggd 2009. INGEN kolsyra som jag tror är korrekt. Ser ut som äppelsaft. Konstig och annorlunda smak, syrlig men ingen eftersmak att tala om. Kanske pga frånvaron av kolsyra? 6/10

Så. Smaklökarna är bedövade och magen har fått sig några liter surt. Nu går vi in på de sista 7 ölen i form av Gueuze-race plus en bonus som sista-öl.
Uppställningen är som följer: Cuvee Rene Gueuze, Boon Mariage Parfait Gueuze, 3 Fonteinen Oude Gueuze, Cantillon Cuvee Saint-Gilloise, 3 Fonteinen Doesjel, 3 Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2006, Cantillon Lou Pepe Gueuze 2003.  Som sista och absolut sista öl kom en liten joker fram från USA, från ett av mina absoluta favoritbryggerier Russian River Brewing, nämligen Temptation.

Betyg och funderingar från det här sista racet samt en vinnar-lista på topp 3 kommer inom kort!