Var inte så dum på fat :)
torsdag 4 augusti 2011
tisdag 2 augusti 2011
Trevlig lördagsprovning med blandad kompott
I samband med att min vän Emil kom på Sverigebesök och bl a hade med sig detta så körde vi en grabbkväll ute i stugan. Båt, bad, badring och lite grogget senare så körde vi igång med mat och ölprovning. Kvällen till ära hade jag marinerat ett drygt kilo älgentrecote från de jämtländska skogarna och till det åt vi potatis, kantarellsås, grillade majskolvar och lite annat smått och gott. Nog om detta, och direkt in på själva ölprovningen.
1) Soutern Tier Oage Aged Unearthly 11%: Klar Bärnstensfärg, ganska lite skum. Luktar klart som en söt barleywine (lite som Hop 15 när den inte är helt färsk), jäkligt söt lukt. Mörkt godis som karamelliserats. Otroligt söt även i smaken, bastant kraftig maltkropp. Eftersmaken påminner om lite mogna fruktskal. Klart bra öl, frågan är om det var så bra att börja med så mycket smaker :) Betyg 8/10
2) Unibroue La Fin Du Monde 9% - Kanadensisk belgo-typ öl som hade blivit rekommenderad Emil av en jobbarpolare i USA. Ganska så söt och ljus blond, helt ok smaker men ändå inget speciellt. Att ha Unearthly i munnen kan ha bidragit till det något låga betyget 6/10.
3) 21st Amendment Fireside Chat - Som både jag och min bror berättat om tidigare så testade vi den här för första gången på en burkölsprovning i San Fran Beer week i vintras. Den hade då drabbats av infektion och börjat sin bana till något likt en Oud Bruin. Den här är på väg att bli ännu surare än sist jag provade men räcker ändå inte riktigt fram. Den får i alla fall 5-6/10 och jag hoppas om 6-12 månader kanske den kan bli riktigt trevlig. Ska tilläggas att icke-infekterad smakar denna öl skit :)
4) Port Brewing Hop 15 - Humlen är som vanligt rätt så trött, men den känns som utveckling åt en barleywine helt klart. Riktigt gott som alltid. 8/10
5) Avery DuganA - Ni minns väl alla släppen på bolaget där man gång efter annan blivit besviken på tröttheten när den väl behagats släppas av vårt kära bolag. Detta mina vänner är inget sådan, detta är en FÄRSK DUGANA! Något helt annat än det vi serveras på bolaget ,humlen känns riktigt fin. Orangefärgad med härlig beska och humlighet. 8/10 med närheten till 8.5...
6) Maritime Pacific Decompression Ale - Ännu en öl som Emil tog med sig från staterna. Lite mörkare färg på ölen, inte så mycket lukt men helt ok. Inget som går till historien men en kompetent american strong. 7-8/10 får den av Sour i betyg.
7) Lost Abbey Framboise de Amorosa - Ja vad ska man säga.. Detta är ju världsklass rakt igenom, en av mina favoritöl nuförtiden (är glad att jag har 2 kvar :) ). Lukten är syrlig och riktigt fin, röd klar fäg med underbar syra. Detta är nästan så gott som det kan bli. Världsklass! 9.5/10
8) Deschutes Brewery Hop in the Dark - ÄNNU en av amerikanarna som Emil dragit med sig förutom det han lämnade hos mig. Mörk och fin. Besk och ganska så humlig. Den något tunna kroppen drar dock ner betyget. Får en känsla av kanderade kaffebönor. Detta hade kunnat vara en riktigt trevlig Black IPA om man hade fått kroppen lite oljigare och kraftigare. Nu lyser den något svaga alkoholen igenom och bidrar till en lättdrucken svart ipa som jag blev lite besviken över, hade väntat mig mer av Deschutes. Får dock 7/10 pga färskheten och den fina beskan.
9) - Black Rooster Brewery The Black Rooster Stout - Whisky! Tung! Oljig! Klar karaktär av whisky och är rätt så god. Ändå så gör den något tunna alkoholen på 6.7% att oljan inte riktigt når fram till målet och den får en 7-8/10 i betyg. Lite kraftigare så hade den fått betydligt bättre.
10) Beer Here Dark Hops - Ännu en Black IPA. Mörk färg (sic!), tjockt skum. Ganska ok svart ipa även om den nog har sett sina bättre dagar. Likt hop in the dark känns den lite tunn och även lite trött så den får bara 7/10.
11) BrewDog Riptide - Mje. Känns riktigt mjäkig. Sweet stout, ok men inget mer (kan ju bero på de tidigare dryckerna...). 5-6/10.
12) Sierra Nevada Bigfoot 2010 - Som sista provningsöl (dock inte sista öl! för natten!) så gick vi in och körde en avstamp inför gårdagens bolagssläpp med att prova förra årets version av Bigfoot. Bärnstensfärgad med en stor och härlig smak. Jag minns den dock som godare och den kanske inte har lagrats så pass bra än så länge, eller är den bättre färsk? Får nog testa en 2011 ikväll för att se huruvida detta kan stämma. 7-8/10 i alla fall.
Överlag en riktigt skoj dag, kul också att återuppliva lite minnen från SF Beer week med Emil :)
1) Soutern Tier Oage Aged Unearthly 11%: Klar Bärnstensfärg, ganska lite skum. Luktar klart som en söt barleywine (lite som Hop 15 när den inte är helt färsk), jäkligt söt lukt. Mörkt godis som karamelliserats. Otroligt söt även i smaken, bastant kraftig maltkropp. Eftersmaken påminner om lite mogna fruktskal. Klart bra öl, frågan är om det var så bra att börja med så mycket smaker :) Betyg 8/10
2) Unibroue La Fin Du Monde 9% - Kanadensisk belgo-typ öl som hade blivit rekommenderad Emil av en jobbarpolare i USA. Ganska så söt och ljus blond, helt ok smaker men ändå inget speciellt. Att ha Unearthly i munnen kan ha bidragit till det något låga betyget 6/10.
3) 21st Amendment Fireside Chat - Som både jag och min bror berättat om tidigare så testade vi den här för första gången på en burkölsprovning i San Fran Beer week i vintras. Den hade då drabbats av infektion och börjat sin bana till något likt en Oud Bruin. Den här är på väg att bli ännu surare än sist jag provade men räcker ändå inte riktigt fram. Den får i alla fall 5-6/10 och jag hoppas om 6-12 månader kanske den kan bli riktigt trevlig. Ska tilläggas att icke-infekterad smakar denna öl skit :)
4) Port Brewing Hop 15 - Humlen är som vanligt rätt så trött, men den känns som utveckling åt en barleywine helt klart. Riktigt gott som alltid. 8/10
5) Avery DuganA - Ni minns väl alla släppen på bolaget där man gång efter annan blivit besviken på tröttheten när den väl behagats släppas av vårt kära bolag. Detta mina vänner är inget sådan, detta är en FÄRSK DUGANA! Något helt annat än det vi serveras på bolaget ,humlen känns riktigt fin. Orangefärgad med härlig beska och humlighet. 8/10 med närheten till 8.5...
6) Maritime Pacific Decompression Ale - Ännu en öl som Emil tog med sig från staterna. Lite mörkare färg på ölen, inte så mycket lukt men helt ok. Inget som går till historien men en kompetent american strong. 7-8/10 får den av Sour i betyg.
7) Lost Abbey Framboise de Amorosa - Ja vad ska man säga.. Detta är ju världsklass rakt igenom, en av mina favoritöl nuförtiden (är glad att jag har 2 kvar :) ). Lukten är syrlig och riktigt fin, röd klar fäg med underbar syra. Detta är nästan så gott som det kan bli. Världsklass! 9.5/10
8) Deschutes Brewery Hop in the Dark - ÄNNU en av amerikanarna som Emil dragit med sig förutom det han lämnade hos mig. Mörk och fin. Besk och ganska så humlig. Den något tunna kroppen drar dock ner betyget. Får en känsla av kanderade kaffebönor. Detta hade kunnat vara en riktigt trevlig Black IPA om man hade fått kroppen lite oljigare och kraftigare. Nu lyser den något svaga alkoholen igenom och bidrar till en lättdrucken svart ipa som jag blev lite besviken över, hade väntat mig mer av Deschutes. Får dock 7/10 pga färskheten och den fina beskan.
9) - Black Rooster Brewery The Black Rooster Stout - Whisky! Tung! Oljig! Klar karaktär av whisky och är rätt så god. Ändå så gör den något tunna alkoholen på 6.7% att oljan inte riktigt når fram till målet och den får en 7-8/10 i betyg. Lite kraftigare så hade den fått betydligt bättre.
10) Beer Here Dark Hops - Ännu en Black IPA. Mörk färg (sic!), tjockt skum. Ganska ok svart ipa även om den nog har sett sina bättre dagar. Likt hop in the dark känns den lite tunn och även lite trött så den får bara 7/10.
11) BrewDog Riptide - Mje. Känns riktigt mjäkig. Sweet stout, ok men inget mer (kan ju bero på de tidigare dryckerna...). 5-6/10.
12) Sierra Nevada Bigfoot 2010 - Som sista provningsöl (dock inte sista öl! för natten!) så gick vi in och körde en avstamp inför gårdagens bolagssläpp med att prova förra årets version av Bigfoot. Bärnstensfärgad med en stor och härlig smak. Jag minns den dock som godare och den kanske inte har lagrats så pass bra än så länge, eller är den bättre färsk? Får nog testa en 2011 ikväll för att se huruvida detta kan stämma. 7-8/10 i alla fall.
Överlag en riktigt skoj dag, kul också att återuppliva lite minnen från SF Beer week med Emil :)
måndag 1 augusti 2011
Trevligt paket influget från staterna
Inte så dumt med besök från usa när dom har med sig såna godsaker :)
lördag 30 juli 2011
söndag 17 juli 2011
Surölsprovning de luxe!
Lördagen den 16 juli 2011 kan gå historien som en av de mer udda provningar jag varit på i Sverige. Vi drog ihop ölprovargänget för en helkväll med provning endast av suröl. Förvisso blev det 3 veteöl som inledning innan alla var på plats, men sedan drog vi igenom 27 st suröl under kvällen. På slutet kändes det som att smaklökarna var något mättade, men det gick trots det att känna nyanser i smakerna. Tänkte här dela med mig av tankarna kring de olika ölen.
1) Hacker-Pschorr Sternweisse - en av 3 inledande veteöl innan själva surölsprovningen. Ganska så mycket färg, helt ok smak men inte så mkt mer. 5/10
2) Andechs Kloster Weiss - Mer smak och ljus och fin. 6/10
3) Aventinus Schneider Weisse Tap 4 - Den bästa veteölen bland dom 3 starter-ölen. Att den finns på Systembolaget kanske visar på just detta. 6.5/10
Så, till Kvällens stora begivenhet, surölsprovningen. En myriad av olika öl ska testas och vi går rakt på listan
Först ut är en serie surisar från det härliga USA-bryggeriet Jolly Jumpkin, där vi kvällen till ära hade 5 olika sorter: Calabaza Blanca, Oro de Calabaza, Bam Biere, Bam Noire, La Roja. Till de 2 första ölen serverades också kvällens middag, färsk (nyligen upptagen av Mattias Wallén och hans far) aborre med potatis och sås. Gott som satan!
4) Calabaza Blanca - Rätt så syrlig Wit. Koriander, en del kryddighet, ljus och grumlig. God till aborren, inte så jättesur men stabil och god. 7/10
5) Oro de Calabaza - Otroligt mycket skum som reste sig ståtligt ur flaskan vid öppning. Inte så mycket till lukt, men desto mer smak av skummet. En distinkt smak av trä som får tankarna till Cigar Citys cedarträ-IPA JAi Alai Cedar Aged IPA. Ganska så ovanlig smak men gott. Eftersmaken går mot tallbarr, grankåda. Känns mer besk och tung än den första, betydligt mer kropp och alkoholkänsla. Betyg 7/10
6) Bam Biere - Inte så mycket lukt i denna heller. Syrlig härlig smak på skummet. Ljus ganska grumlig. Lätt och god. Aningen mer brett än de första 2, hint av grapefrukt. Betyg 6.5/10
7) Bam Noire - Mörkt djupröd färg. Kategoriserades som en "sur" variant av Slottskällans Svart av ett par av dom andra. Ganska tydlig rostad ton, tycker det var aningen för mycket av den varan vilket drar ner betyget något. 6/10
8) La Roja - Mörkt röd även här. Känns liknande som en Rodenbach eller en Duchesse. Riktigt smaskig, klart bäst av de 5 JJ-ölen. Betyg 7.5/10. Till denna öl fick vi även hallontårta då det var Johan Wallens födelsedag. Tanken var ju att tårtan skulle paras med nästa öl, men nånstans missade vi i planen :)
Näst på menyn stod nämligen några Hallon-öl: Oud Beersel Framboise, Boon Framboise, Lost Abbey Framboise de Amorosa.
9) Oud Beersel Framboise - Usch... Saft. Sämst idag. 4/10
10) Boon Framboise - Hallon, unken doft. Roströd färg, lite mer syrlighet dock inget jättebra. Lite känsla av jordgubbar smög sig in också. Betyg 6/10
11) Lost Abbey Framboise de Amorosa - YES! Alltså denna ölen är en av mina stora favoriter varje gång jag dricker den. Det är ren och skär (sic!) njutning i flaska. Rostbrun-röd färg, intensiv doft. Otroligt mycket härliga smaker, syrlighet som lämnar munnen i ett chocktillstånd, salivproduktionen sticker i höjden. GOTT!! 9/10
Nu börjar munlädret kännas som att det får en omgång, och vad passar då bättre än att gå in på körsbärs-varianterna, ett antal fina krieks: Lost Abbey Red Poppy, Girardin Kriek, Oud Beersel Kriek, Cascade Kriek, Boon Kriek Mariage Parfait, Cantillon Lou Pepe 2003. Idel godsaker på förhand :)
12) Lost Abbey Red Poppy - 2009 års batch. Brun, grumlig. Inget skum. Fatkaraktär på lukten. Mer syra i denna. Känner inte så mycket körsbär men smakerna fyller ändå sinnena och lyckan infinner sig. Otroligt god, och ännu en kvalitetsprodukt från Lost Abbey! Betyg 9/10.
13) Girardin Kriek - Luktar söta körsbär, Dragon. Mattias tyckte "smakar bearnaise". Ingen höjdare 5/10
14) Oud Beersel Kriek - Stall! Stort fint rosa skum. Betydligt surare och finare är Girardinen. Gott 7.5/10
15) Cascade Kriek - Röd fin färg. Klar, inte så mycket skumkrona. MYCKET SMAKER! Inte lika sur som Oud beersel men betydligt mer smak. Mandel? Gödselstack. Godaste ölen hittills tillsammans med Lost Abbeys framboise. Saliven bara produceras och produceras i en ständigt ökande takt. Önskar jag köpt med mig fler av denna från USA, nu har jag bara Apricoten kvar att njuta av framöver sommaren. Betyg 9.5 sura humlekottar!
16 ) Boon Kriek Mariage Parfait - 2008 års batch. Klart röd och nästan liten halvt grumlig. Stor härlig smak, alkoholen känns inte trots 8%. 8/10 betyg, köp den på bolaget medan den finns kvar och lagra!
17) Cantillon Lou Pepe 2003 - Rödrosa nästan lite laxrosa färg. Ljusrosa litet kompakt skum. Anar lite av körsbären i lukten och den har bra bett i smaken. Har druckit en 2007-batch tidigare och jag måste nog säga att jag minns den betydligt bättre. Körsbärssmaken har försvunnit för mycket, men den är ändå en kompetent och trevlig öl. Mycket syrlighet, men mindre fruktighet. Trots att den inte åldrats alltför bra så får den en 8/10 i betyg!
Slut på körsbär, vad gör man då. Jo vi tar helt enkelt och går vidare på surölsskalan och kör lite "övriga fruktöl" och inte vilka öl som helst: Mikkeller Spontan-Cassis, Cantillon Blåbär (2011 batch) samt Cantillon St Lamvinus.
18) Mikkeller Spontan-Cassis - Fint röd färg. Svag hint av svarta vinbär i doften. Inget skum. Lite kryddig också i doften, kan inte riktigt definiera vad. I smaken känns vinbären igen, ganska annorlunda smak och inte något man är van vid. Kraftig humlebeska bakom syran och bären, får i eftersmaken en känsla av grekiska dolmar och vinblad. Kanske något för Brorsan att testa, då han tidigare velat ha en välhumlad suris :) Betyg 6.5/10
19) Cantillon Blåbär - En av världens mest hypade öl. Drack en av förra årets batch tillsammans med bror förra hösten och minns den som extremt god och bra. Förväntningarna på denna var således högt ställda bland oss alla. Fin djupt rödblå färg. Rosa tunt skum, luktar surt och bra, häst, stall. Smaken känns därefter lite besviket inte alls lika surt som lukten gav misstanke om. Blåbärssmaken kommer inte alls fram lika bra som jag minns, har man ändrat receptet? Trots den något besvikna minen är den en riktigt kompetent öl som får 8/10 betyg.
20) Cantillon St Lamvinus - Bryggd november 2010. Ljust rödrosa, hallonbåt, luktar ganska unket. Mycket smak, en den vinösa toner den är mild med ganska lite syrlighet. God och härlig dryck 7,5/10.
Härnäst kommer lite udda fåglar innan vi går in på sluttampen:
Girardin Faro, Cantillon Grand Cru Brucosella
21) Girardin Faro - Färg Pommac. Inget skum. Väldigt söt. Råsocker? Inte så mycket syra. Njae, inget för mig 4/10
22) Cantillon Grand Cru Brucosella - Bryggd 2009. INGEN kolsyra som jag tror är korrekt. Ser ut som äppelsaft. Konstig och annorlunda smak, syrlig men ingen eftersmak att tala om. Kanske pga frånvaron av kolsyra? 6/10
Så. Smaklökarna är bedövade och magen har fått sig några liter surt. Nu går vi in på de sista 7 ölen i form av Gueuze-race plus en bonus som sista-öl.
Uppställningen är som följer: Cuvee Rene Gueuze, Boon Mariage Parfait Gueuze, 3 Fonteinen Oude Gueuze, Cantillon Cuvee Saint-Gilloise, 3 Fonteinen Doesjel, 3 Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2006, Cantillon Lou Pepe Gueuze 2003. Som sista och absolut sista öl kom en liten joker fram från USA, från ett av mina absoluta favoritbryggerier Russian River Brewing, nämligen Temptation.
Betyg och funderingar från det här sista racet samt en vinnar-lista på topp 3 kommer inom kort!
1) Hacker-Pschorr Sternweisse - en av 3 inledande veteöl innan själva surölsprovningen. Ganska så mycket färg, helt ok smak men inte så mkt mer. 5/10
2) Andechs Kloster Weiss - Mer smak och ljus och fin. 6/10
3) Aventinus Schneider Weisse Tap 4 - Den bästa veteölen bland dom 3 starter-ölen. Att den finns på Systembolaget kanske visar på just detta. 6.5/10
Så, till Kvällens stora begivenhet, surölsprovningen. En myriad av olika öl ska testas och vi går rakt på listan
Först ut är en serie surisar från det härliga USA-bryggeriet Jolly Jumpkin, där vi kvällen till ära hade 5 olika sorter: Calabaza Blanca, Oro de Calabaza, Bam Biere, Bam Noire, La Roja. Till de 2 första ölen serverades också kvällens middag, färsk (nyligen upptagen av Mattias Wallén och hans far) aborre med potatis och sås. Gott som satan!
4) Calabaza Blanca - Rätt så syrlig Wit. Koriander, en del kryddighet, ljus och grumlig. God till aborren, inte så jättesur men stabil och god. 7/10
5) Oro de Calabaza - Otroligt mycket skum som reste sig ståtligt ur flaskan vid öppning. Inte så mycket till lukt, men desto mer smak av skummet. En distinkt smak av trä som får tankarna till Cigar Citys cedarträ-IPA JAi Alai Cedar Aged IPA. Ganska så ovanlig smak men gott. Eftersmaken går mot tallbarr, grankåda. Känns mer besk och tung än den första, betydligt mer kropp och alkoholkänsla. Betyg 7/10
6) Bam Biere - Inte så mycket lukt i denna heller. Syrlig härlig smak på skummet. Ljus ganska grumlig. Lätt och god. Aningen mer brett än de första 2, hint av grapefrukt. Betyg 6.5/10
7) Bam Noire - Mörkt djupröd färg. Kategoriserades som en "sur" variant av Slottskällans Svart av ett par av dom andra. Ganska tydlig rostad ton, tycker det var aningen för mycket av den varan vilket drar ner betyget något. 6/10
8) La Roja - Mörkt röd även här. Känns liknande som en Rodenbach eller en Duchesse. Riktigt smaskig, klart bäst av de 5 JJ-ölen. Betyg 7.5/10. Till denna öl fick vi även hallontårta då det var Johan Wallens födelsedag. Tanken var ju att tårtan skulle paras med nästa öl, men nånstans missade vi i planen :)
Näst på menyn stod nämligen några Hallon-öl: Oud Beersel Framboise, Boon Framboise, Lost Abbey Framboise de Amorosa.
9) Oud Beersel Framboise - Usch... Saft. Sämst idag. 4/10
11) Lost Abbey Framboise de Amorosa - YES! Alltså denna ölen är en av mina stora favoriter varje gång jag dricker den. Det är ren och skär (sic!) njutning i flaska. Rostbrun-röd färg, intensiv doft. Otroligt mycket härliga smaker, syrlighet som lämnar munnen i ett chocktillstånd, salivproduktionen sticker i höjden. GOTT!! 9/10
Nu börjar munlädret kännas som att det får en omgång, och vad passar då bättre än att gå in på körsbärs-varianterna, ett antal fina krieks: Lost Abbey Red Poppy, Girardin Kriek, Oud Beersel Kriek, Cascade Kriek, Boon Kriek Mariage Parfait, Cantillon Lou Pepe 2003. Idel godsaker på förhand :)
12) Lost Abbey Red Poppy - 2009 års batch. Brun, grumlig. Inget skum. Fatkaraktär på lukten. Mer syra i denna. Känner inte så mycket körsbär men smakerna fyller ändå sinnena och lyckan infinner sig. Otroligt god, och ännu en kvalitetsprodukt från Lost Abbey! Betyg 9/10.
14) Oud Beersel Kriek - Stall! Stort fint rosa skum. Betydligt surare och finare är Girardinen. Gott 7.5/10
15) Cascade Kriek - Röd fin färg. Klar, inte så mycket skumkrona. MYCKET SMAKER! Inte lika sur som Oud beersel men betydligt mer smak. Mandel? Gödselstack. Godaste ölen hittills tillsammans med Lost Abbeys framboise. Saliven bara produceras och produceras i en ständigt ökande takt. Önskar jag köpt med mig fler av denna från USA, nu har jag bara Apricoten kvar att njuta av framöver sommaren. Betyg 9.5 sura humlekottar!
16 ) Boon Kriek Mariage Parfait - 2008 års batch. Klart röd och nästan liten halvt grumlig. Stor härlig smak, alkoholen känns inte trots 8%. 8/10 betyg, köp den på bolaget medan den finns kvar och lagra!
17) Cantillon Lou Pepe 2003 - Rödrosa nästan lite laxrosa färg. Ljusrosa litet kompakt skum. Anar lite av körsbären i lukten och den har bra bett i smaken. Har druckit en 2007-batch tidigare och jag måste nog säga att jag minns den betydligt bättre. Körsbärssmaken har försvunnit för mycket, men den är ändå en kompetent och trevlig öl. Mycket syrlighet, men mindre fruktighet. Trots att den inte åldrats alltför bra så får den en 8/10 i betyg!
Slut på körsbär, vad gör man då. Jo vi tar helt enkelt och går vidare på surölsskalan och kör lite "övriga fruktöl" och inte vilka öl som helst: Mikkeller Spontan-Cassis, Cantillon Blåbär (2011 batch) samt Cantillon St Lamvinus.
18) Mikkeller Spontan-Cassis - Fint röd färg. Svag hint av svarta vinbär i doften. Inget skum. Lite kryddig också i doften, kan inte riktigt definiera vad. I smaken känns vinbären igen, ganska annorlunda smak och inte något man är van vid. Kraftig humlebeska bakom syran och bären, får i eftersmaken en känsla av grekiska dolmar och vinblad. Kanske något för Brorsan att testa, då han tidigare velat ha en välhumlad suris :) Betyg 6.5/10
19) Cantillon Blåbär - En av världens mest hypade öl. Drack en av förra årets batch tillsammans med bror förra hösten och minns den som extremt god och bra. Förväntningarna på denna var således högt ställda bland oss alla. Fin djupt rödblå färg. Rosa tunt skum, luktar surt och bra, häst, stall. Smaken känns därefter lite besviket inte alls lika surt som lukten gav misstanke om. Blåbärssmaken kommer inte alls fram lika bra som jag minns, har man ändrat receptet? Trots den något besvikna minen är den en riktigt kompetent öl som får 8/10 betyg.
20) Cantillon St Lamvinus - Bryggd november 2010. Ljust rödrosa, hallonbåt, luktar ganska unket. Mycket smak, en den vinösa toner den är mild med ganska lite syrlighet. God och härlig dryck 7,5/10.
Härnäst kommer lite udda fåglar innan vi går in på sluttampen:
Girardin Faro, Cantillon Grand Cru Brucosella
21) Girardin Faro - Färg Pommac. Inget skum. Väldigt söt. Råsocker? Inte så mycket syra. Njae, inget för mig 4/10
22) Cantillon Grand Cru Brucosella - Bryggd 2009. INGEN kolsyra som jag tror är korrekt. Ser ut som äppelsaft. Konstig och annorlunda smak, syrlig men ingen eftersmak att tala om. Kanske pga frånvaron av kolsyra? 6/10
Så. Smaklökarna är bedövade och magen har fått sig några liter surt. Nu går vi in på de sista 7 ölen i form av Gueuze-race plus en bonus som sista-öl.
Uppställningen är som följer: Cuvee Rene Gueuze, Boon Mariage Parfait Gueuze, 3 Fonteinen Oude Gueuze, Cantillon Cuvee Saint-Gilloise, 3 Fonteinen Doesjel, 3 Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2006, Cantillon Lou Pepe Gueuze 2003. Som sista och absolut sista öl kom en liten joker fram från USA, från ett av mina absoluta favoritbryggerier Russian River Brewing, nämligen Temptation.
Betyg och funderingar från det här sista racet samt en vinnar-lista på topp 3 kommer inom kort!
tisdag 12 juli 2011
BrewDog Abstrakt AB:06
Ok, härnäst går vi in på det lite tyngre artilleriet.
BrewDog:s senaste i Abstrakt-serien, AB:06 är en trippel-torrhumlad svart IPA som är en av mina nuvarande favorit-typer när det kommer till öl. Förväntningarna på denna (då jag gillat de tidigare i serien) var skyhöga och jag såg fram emot att få njuta av denna brygd.
Det första problemet uppenbarade sig när korken skulle av, kanske Dempa kan ge några tips på hur man handskas med dylika korkar? :) Fick ta korkskruv till hjälp och sen hälldes det upp.
Kraftigt ljusbeige skum som ligger kvar ganska länge. Lämnar stora spår på glaset. Lukten känner jag inte så mycket av dock, stoppar näsan djupt i glaset men får inte riktigt några bra vibbar. En liten oroande känsla kryper upp i ryggraden, och det känns inte helt bra.
När vi väl kommer till smaken så är den helt ok, stabil och en ok Black ipa, men inte så mycket mer. Jag hade förväntat mig otroligt mycket mer av humlen, men den här känns mer som en standard-black ipa, med vissa drag av en imperial porter. Var är de trippel-torrhumlade godsakerna, ge mig mer!
Den här ölen är förvisso lättdrucken för sin starka alkoholhalt på 11.5% men jag hade högt skruvade förväntningar som tyvärr inte uppfylldes. Den lilla flaskan försvann snabbt ner i magen, men med en känsla som var besviken. Synd, det hade kunnat bli så bra, men den här får bara 6-7/10 av mig tyvärr. Sad but sorry, hoppas verkligen nästa abstrakt blir bättre :)
BrewDog:s senaste i Abstrakt-serien, AB:06 är en trippel-torrhumlad svart IPA som är en av mina nuvarande favorit-typer när det kommer till öl. Förväntningarna på denna (då jag gillat de tidigare i serien) var skyhöga och jag såg fram emot att få njuta av denna brygd.
Det första problemet uppenbarade sig när korken skulle av, kanske Dempa kan ge några tips på hur man handskas med dylika korkar? :) Fick ta korkskruv till hjälp och sen hälldes det upp.
Kraftigt ljusbeige skum som ligger kvar ganska länge. Lämnar stora spår på glaset. Lukten känner jag inte så mycket av dock, stoppar näsan djupt i glaset men får inte riktigt några bra vibbar. En liten oroande känsla kryper upp i ryggraden, och det känns inte helt bra.
När vi väl kommer till smaken så är den helt ok, stabil och en ok Black ipa, men inte så mycket mer. Jag hade förväntat mig otroligt mycket mer av humlen, men den här känns mer som en standard-black ipa, med vissa drag av en imperial porter. Var är de trippel-torrhumlade godsakerna, ge mig mer!
Den här ölen är förvisso lättdrucken för sin starka alkoholhalt på 11.5% men jag hade högt skruvade förväntningar som tyvärr inte uppfylldes. Den lilla flaskan försvann snabbt ner i magen, men med en känsla som var besviken. Synd, det hade kunnat bli så bra, men den här får bara 6-7/10 av mig tyvärr. Sad but sorry, hoppas verkligen nästa abstrakt blir bättre :)
To Øl Reparationsbajer
Det danska bryggeriet har äntligen fått hit sin nya brygd, Reparationsbajer
Så var den äntligen levererad. Har gillat bryggeriets tidigare brygder och hade somriga förväntningar även på denna. Nåväl, tog den i samband med dagens middag: rester... Bacon, uppstekt färskpotatis från helgens grillning, samt ett par stekta ägg.
Lukten kändes väldigt besk för den alkoholstyrka denna öl kan stoltsera med. Aningar av tallskog, och hjärnan fladdrar direkt till höstens vandringar i den tysta skogen. Härligt! Ölen är ljust bärnstensfärgad och ser ganska grumlig ut. När den första klunken slinker ner i strupen känner man direkt beskan och även en härlig humlekompott. Beskan fortsätter i eftersmaken och ett litet leende kommer fram. Det ska påpekas att detta absolut inte är någon kraftig IPA, men väl en kompetent ale som jag redan ser som semesterns stora läskaröl. Tror jag måste beställa en kartong nu direkt :)
Kroppen är lätt och återigen måste påpekas att den är lättdrucken och svalkande i värmen. Jag ser framför mig sittandes på bryggan vid stugan, tittande på solnedgången och sakta undra om det är dags att sätta igång grillen eller om jag ska ta en till reparationsöl, bara en till innan....
Hur var då combon med maten? Det funkade förvånansvärt väl, sältan från baconbitarna grävde sig in i beskan och funkade faktiskt helt ok. Inget som går till historien, men väl något jag äter och dricker igen.
Sammanfattningsvis tycker jag den väl slår många andra humliga törstsläckare på fingrarna och känns som den i nuvarande bolagssortiment (ok den här är ju privatimport men ändå..) som en av dom bättre om man vill ha en hyfsat alkoholsvag (5.6% i sammanhanget känns som lite med tanke på vad jag annars brukar dricka), besk och humlig sommarbira.
Betyg 7/10
Så var den äntligen levererad. Har gillat bryggeriets tidigare brygder och hade somriga förväntningar även på denna. Nåväl, tog den i samband med dagens middag: rester... Bacon, uppstekt färskpotatis från helgens grillning, samt ett par stekta ägg.Lukten kändes väldigt besk för den alkoholstyrka denna öl kan stoltsera med. Aningar av tallskog, och hjärnan fladdrar direkt till höstens vandringar i den tysta skogen. Härligt! Ölen är ljust bärnstensfärgad och ser ganska grumlig ut. När den första klunken slinker ner i strupen känner man direkt beskan och även en härlig humlekompott. Beskan fortsätter i eftersmaken och ett litet leende kommer fram. Det ska påpekas att detta absolut inte är någon kraftig IPA, men väl en kompetent ale som jag redan ser som semesterns stora läskaröl. Tror jag måste beställa en kartong nu direkt :)
Kroppen är lätt och återigen måste påpekas att den är lättdrucken och svalkande i värmen. Jag ser framför mig sittandes på bryggan vid stugan, tittande på solnedgången och sakta undra om det är dags att sätta igång grillen eller om jag ska ta en till reparationsöl, bara en till innan....
Hur var då combon med maten? Det funkade förvånansvärt väl, sältan från baconbitarna grävde sig in i beskan och funkade faktiskt helt ok. Inget som går till historien, men väl något jag äter och dricker igen.
Sammanfattningsvis tycker jag den väl slår många andra humliga törstsläckare på fingrarna och känns som den i nuvarande bolagssortiment (ok den här är ju privatimport men ändå..) som en av dom bättre om man vill ha en hyfsat alkoholsvag (5.6% i sammanhanget känns som lite med tanke på vad jag annars brukar dricka), besk och humlig sommarbira.
Betyg 7/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)