Surölsprovning de luxe!

Lördagen den 16 juli 2011 kan gå historien som en av de mer udda provningar jag varit på i Sverige. Vi drog ihop ölprovargänget för en helkväll med provning endast av suröl. Förvisso blev det 3 veteöl som inledning innan alla var på plats, men sedan drog vi igenom 27 st suröl under kvällen. På slutet kändes det som att smaklökarna var något mättade, men det gick trots det att känna nyanser i smakerna. Tänkte här dela med mig av tankarna kring de olika ölen.

1) Hacker-Pschorr Sternweisse - en av 3 inledande veteöl innan själva surölsprovningen. Ganska så mycket färg, helt ok smak men inte så mkt mer. 5/10
2) Andechs Kloster Weiss - Mer smak och ljus och fin. 6/10
3) Aventinus Schneider Weisse Tap 4 - Den bästa veteölen bland dom 3 starter-ölen. Att den finns på Systembolaget kanske visar på just detta. 6.5/10

Så, till Kvällens stora begivenhet, surölsprovningen. En myriad av olika öl ska testas och vi går rakt på listan
Först ut är en serie surisar från det härliga USA-bryggeriet Jolly Jumpkin, där vi kvällen till ära hade 5 olika sorter: Calabaza Blanca, Oro de Calabaza, Bam Biere, Bam Noire, La Roja. Till de 2 första ölen serverades också kvällens middag, färsk (nyligen upptagen av Mattias Wallén och hans far) aborre med potatis och sås. Gott som satan!

4) Calabaza Blanca - Rätt så syrlig Wit. Koriander, en del kryddighet, ljus och grumlig. God till aborren, inte så jättesur men stabil och god. 7/10
5) Oro de Calabaza - Otroligt mycket skum som reste sig ståtligt ur flaskan vid öppning. Inte så mycket till lukt, men desto mer smak av skummet. En distinkt smak av trä som får tankarna till Cigar Citys cedarträ-IPA JAi Alai Cedar Aged IPA. Ganska så ovanlig smak men gott. Eftersmaken går mot tallbarr, grankåda. Känns mer besk och tung än den första, betydligt mer kropp och alkoholkänsla. Betyg 7/10
6) Bam Biere - Inte så mycket lukt i denna heller. Syrlig härlig smak på skummet. Ljus ganska grumlig. Lätt och god. Aningen mer brett än de första 2, hint av grapefrukt. Betyg 6.5/10
7) Bam Noire - Mörkt djupröd färg. Kategoriserades som en "sur" variant av Slottskällans Svart av ett par av dom andra. Ganska tydlig rostad ton, tycker det var aningen för mycket av den varan vilket drar ner betyget något. 6/10
8) La Roja - Mörkt röd även här. Känns liknande som en Rodenbach eller en Duchesse. Riktigt smaskig, klart bäst av de 5 JJ-ölen. Betyg 7.5/10. Till denna öl fick vi även hallontårta då det var Johan Wallens födelsedag. Tanken var ju att tårtan skulle paras med nästa öl, men nånstans missade vi i planen :)

Näst på menyn stod nämligen några Hallon-öl: Oud Beersel Framboise, Boon Framboise, Lost Abbey Framboise de Amorosa.
9) Oud Beersel Framboise - Usch... Saft. Sämst idag. 4/10

10) Boon Framboise - Hallon, unken doft. Roströd färg, lite mer syrlighet dock inget jättebra. Lite känsla av jordgubbar smög sig in också. Betyg 6/10

11) Lost Abbey Framboise de Amorosa - YES! Alltså denna ölen är en av mina stora favoriter varje gång jag dricker den. Det är ren och skär (sic!) njutning i flaska. Rostbrun-röd färg, intensiv doft. Otroligt mycket härliga smaker, syrlighet som lämnar munnen i ett chocktillstånd, salivproduktionen sticker i höjden. GOTT!! 9/10

Nu börjar munlädret kännas som att det får en omgång, och vad passar då bättre än att gå in på körsbärs-varianterna, ett antal fina krieks: Lost Abbey Red Poppy, Girardin Kriek, Oud Beersel Kriek, Cascade Kriek, Boon Kriek Mariage Parfait, Cantillon Lou Pepe 2003. Idel godsaker på förhand :)

12) Lost Abbey Red Poppy - 2009 års batch. Brun, grumlig. Inget skum. Fatkaraktär på lukten. Mer syra i denna. Känner inte så mycket körsbär men smakerna fyller ändå sinnena och lyckan infinner sig. Otroligt god, och ännu en kvalitetsprodukt från Lost Abbey! Betyg 9/10.

13) Girardin Kriek - Luktar söta körsbär, Dragon. Mattias tyckte "smakar bearnaise". Ingen höjdare 5/10
14) Oud Beersel Kriek - Stall! Stort fint rosa skum. Betydligt surare och finare är Girardinen. Gott 7.5/10
15) Cascade Kriek - Röd fin färg. Klar, inte så mycket skumkrona. MYCKET SMAKER! Inte lika sur som Oud beersel men betydligt mer smak. Mandel? Gödselstack. Godaste ölen hittills tillsammans med Lost Abbeys framboise. Saliven bara produceras och produceras i en ständigt ökande takt. Önskar jag köpt med mig fler av denna från USA, nu har jag bara Apricoten kvar att njuta av framöver sommaren. Betyg 9.5 sura humlekottar!

16 )  Boon Kriek Mariage Parfait - 2008 års batch. Klart röd och nästan liten halvt grumlig. Stor härlig smak, alkoholen känns inte trots 8%. 8/10 betyg, köp den på bolaget medan den finns kvar och lagra!
17) Cantillon Lou Pepe 2003 - Rödrosa nästan lite laxrosa färg. Ljusrosa litet kompakt skum. Anar lite av körsbären i lukten och den har bra bett i smaken. Har druckit en 2007-batch tidigare och jag måste nog säga att jag minns den betydligt bättre. Körsbärssmaken har försvunnit för mycket, men den är ändå en kompetent och trevlig öl. Mycket syrlighet, men mindre fruktighet. Trots att den inte åldrats alltför bra så får den en 8/10 i betyg!

Slut på körsbär, vad gör man då. Jo vi tar helt enkelt och går vidare på surölsskalan och kör lite "övriga fruktöl" och inte vilka öl som helst: Mikkeller Spontan-Cassis, Cantillon Blåbär (2011 batch) samt Cantillon St Lamvinus.

18)  Mikkeller Spontan-Cassis - Fint röd färg. Svag hint av svarta vinbär i doften. Inget skum. Lite kryddig också i doften, kan inte riktigt definiera vad. I smaken känns vinbären igen, ganska annorlunda smak och inte något man är van vid. Kraftig humlebeska bakom syran och bären, får i eftersmaken en känsla av grekiska dolmar och vinblad. Kanske något för Brorsan att testa, då han tidigare velat ha en välhumlad suris :) Betyg 6.5/10
19) Cantillon Blåbär - En av världens mest hypade öl. Drack en av förra årets batch tillsammans med bror förra hösten och minns den som extremt god och bra. Förväntningarna på denna var således högt ställda bland oss alla. Fin djupt rödblå färg. Rosa tunt skum, luktar surt och bra, häst, stall. Smaken känns därefter lite besviket inte alls lika surt som lukten gav misstanke om. Blåbärssmaken kommer inte alls fram lika bra som jag minns, har man ändrat receptet? Trots den något besvikna minen är den en riktigt kompetent öl som får 8/10 betyg.
20) Cantillon St Lamvinus - Bryggd november 2010. Ljust rödrosa, hallonbåt, luktar ganska unket. Mycket smak, en den vinösa toner den är mild med ganska lite syrlighet. God och härlig dryck 7,5/10.

Härnäst kommer lite udda fåglar innan vi går in på sluttampen:
Girardin Faro, Cantillon Grand Cru Brucosella
21) Girardin Faro - Färg Pommac. Inget skum. Väldigt söt. Råsocker? Inte så mycket syra. Njae, inget för mig 4/10
22) Cantillon Grand Cru Brucosella - Bryggd 2009. INGEN kolsyra som jag tror är korrekt. Ser ut som äppelsaft. Konstig och annorlunda smak, syrlig men ingen eftersmak att tala om. Kanske pga frånvaron av kolsyra? 6/10

Så. Smaklökarna är bedövade och magen har fått sig några liter surt. Nu går vi in på de sista 7 ölen i form av Gueuze-race plus en bonus som sista-öl.
Uppställningen är som följer: Cuvee Rene Gueuze, Boon Mariage Parfait Gueuze, 3 Fonteinen Oude Gueuze, Cantillon Cuvee Saint-Gilloise, 3 Fonteinen Doesjel, 3 Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2006, Cantillon Lou Pepe Gueuze 2003.  Som sista och absolut sista öl kom en liten joker fram från USA, från ett av mina absoluta favoritbryggerier Russian River Brewing, nämligen Temptation.

Betyg och funderingar från det här sista racet samt en vinnar-lista på topp 3 kommer inom kort!

Cigar city Humidor Series Ipa

Vad bättre att fira anländandet av påsken (ofrivilligt ledig i morgon pga en arbetsgivare som ger sina anställda "permission" hur konstigt det än kan låta) och dess ledighet med en på förhand tippad klassbira?

Jag hade fått mina 3 flaskor efter att dom snurrat runt i Systembolagets system och lager ett antal veckor så det var med tillförsikt jag ställde den på hyllan för 10C i ölkylen för några dagar sen. Ut med den så den får värmas ett par grader och sen fram med kapsylöppnaren, nu vill jag se vad hypen har att visa!

Cigar City Humidor Series IPA ger vid anblicken av flaskan ett ganska potent intryck, kanske främst pga av storleken och den i mitt tycke vackra etiketten.


Vid upphällning så framstår ett ganska kraftigt ljust, lite smått beige skum som länge håller sig kvar i glaset. Härligt! Vätskan är som ljus koppar och oväntat grumlig. Kan det vara cedar-lagringen som fört med sig lite rester?

Lukten känns inte alls som väntat, jag hade väntat mig en tung amerikansk dipa-karaktär men jag känner nästan inget av detta. Det kan ju vara så att den är något humletrött redan? Den är snarare lite träig, som jag utgår kommer från cedarträt den har lagrats på. Lite ovanligt måste jag säga, men den förde direkt tankarna till en sommar i Kanada för ett par år sedan då jag, min bror och min far hälsade på min brors svärföräldrar för en veckas oförglömligt fiske (inte alla dagar man får fiska stör, plocka lax på 15-20 kg och bara njuta av livet) och ett besök på svärfars såg/fabrik där man tillverkade takpannor av cedarträ (sk shingles). Företaget (jaja lite reklam skadar inte) heter Goat Lake och kan hittas på http://www.goatlake.com/. På fisketuren hade kanadensarna för övrigt med sig vad som då var den mest populära ölen over there, Bud Light Lime, jag är glad att jag och bror varit förutseende och tagit med riktig öl för överlevnadens skull.

Nåja, man kan inte drömma sig bort hela kvällen, tillbaka till dagens öl. Smaken av Humidoren var för mig väldigt annorlunda, frisk och träig på samma gång, och även en del sötma mellan varven. Inte alls så mycket av klassisk ipa/dipa-karaktär i form av humle. Detta vore normalt sett för mig ganska negativt, men på något sätt lyckas ölen ändå förmå mig att dra på smilbanden och uppskatta ölen för dess annorlunda karaktär. Lyckligtvis hade jag också en bit av min favoritost Gruyere Etivaz (vällagrad Schweizisk hårdost som bara är NJUTNING för hela slanten), och när dessa 2 goda ting förenades så uppstod kärlek. Ostens sälta och kraftiga smak gick in i cedarträt och producerade något extra, kom på mig själv att sitta med den numera upplösta osten och en klunk öl och bara blundade. Fan, detta var gott mina vänner! Jag kan se mig själv njuta av ölen vid renoveringen av stugan, kan tänka mig att lukten från sågspånet från plankorna som ska bli en bastu kommer göra underverk för denna öl, även om den må vara något humletrött.

Ångrar inte alls att jag köpte denna, men jag kommer definitivt se till att jag har en bit ost tillhanda när jag öppnar flaska nummer 2 :)

Betyg 7-8/10.