FiftyFifty Brewing - Eclipse Imperial Stout (Heaven Hill Barrels) 2009 batch

Oj oj oj... Ibland känner man bara att det blir helt rätt. Idag är en sådan dag. Under första San Fran Beer Week jag bevistade (2010) så köpte jag med mig en flaska av en stout som jag då inte kände till så mycket, inte mer än att vi fick smaka den på en middag i form av 3 olika lagringsvarianter. Jag köpte med mig den jag tyckte var godast och idag kändes det som att det var rätt tillfälle att även konsumera denna dyrgrip på plats i den mörka svenska onsdagskvällen.

Flaskan är ganska så simpel, etiketten simpel men respektingivande och det bästa av allt är ju att flasknumret och batch-året står med handskriven text i silver. Som grädde på moset täcks halsen av ett mörkt grönt tjockt vax som borgar för kvalitet.

När jag väl lyckats ta mig genom vaxet och öppnat flaskan framträder en dryck med oväntat liten mörkbeige skumkrona. Den försvinner ganska så fort men lämnar efter sig en dryck mörk som synden, becksvart mörk sörja.

I lukten känns direkt vaniljtoner blandat med lite choklad, bourbon (av heaven hill-tunnan får man förmoda) och en distinkt ton av läder. Möjligen lite ektoner också och jord/kaffe-hintar. Lovar mycket gott!

Smaken, den första sippen.... Alltså det här är gudomligt gott mina vänner. Den är underbart oljig, har en kraftig smak av vanilj, choklad, bourbon som ligger kvar länge och uppfyller njutningen till max.

Till denna hade jag plockat fram ett par ostar och lite mörk choklad; St Agur och Gruyere samt en bit mörk choklad. Bara att konstatera att mögelosten i kombination med denna gudomliga dryck är en smaksensation som skulle få varje ölälskare (och möjligen ostälskare) att falla på knä.

Denna dryck är helt klart topp 5 av alla stouts jag druckit och möjligen även topp 3. Ett solklart toppbetyg får denna underbara mörka synd, FiftyFifty Eclipse Heaven Hill. Tyvärr den sista jag hade kvar av 2009 års varianter, lyckligtvis har jag 3 olika lagringar från 2010 som avnjutes vid senare tillfälle :)

Franska underkläder och lakritspipa

Gott med häftiga smaker från dogfish head :)

Left Coast Hop Juice

Underbar, mjuk, söt, humlig och fin till en början. Avslutar med en ok beska. Över förväntan. 8 av 10 poäng

Lagunitas Hop Stoopid

Ojojoj, drömmer mig tillbaka till sf beer Week med en färsk hop stoopid från Lagunitas. Klockrent så här precis innan det grillade köttet :)

Avery the Maharaja Imperial IPA

Då var det dags för USA-bira igen.

Averys Maharaja har druckits förr men oftast något gammal och sliten och inte alls den kanon-dipa som så många hävdar att den är. Nu fick jag dock möjlighet att testa den hyfsat färsk efter direktleverans från staterna.

Det första som slår en efter upphällning är den otroligt kraftiga söta tropiska lukten som slår upp från glaset. Now were talking! det är ju såhär en DIPA ska vara direkt, man riktigt känner lukterna stiga långt upp till näsborrarna utan att sticka ner nästan i glaset. Lätt bärnstensfärgad med ganska mycket äggvitt luftigt skum som ligger kvar och visar sin karaktär på insidan av glaset.

Smaken drar åt en himla massa håll, mango, passionsfrukt, tropiker. Får nästan en känsla av att jag är tillbaks på San Fran Beer Week om jag blundar vilket är ett ganska bra tecken. Malteftersmaken drar lite åt karamelliserat socker. Otroligt lättdrucken för den kraftiga alkoholstyrkan 10,54%, och man ser snabbt vätskan försvinna. Denna härskare är fylld av tropiska frukter med hög beska och humlighet. Beskan övergår i en härlig humlesmäll som gör gommen riktigt nöjd. Återigen, den höga alkoholen märks inte än men med tanke på hur snabbt flaskan går åt så lär det märkas på andra sätt snart :)

Denna öl är så otroligt mycket bättre än vad jag minns den sen dess trötta tid (den kom väl t o m på bolaget trött som alltid med usa-bira?) förr. Detta är återigen ren och skär USA-njutning när den är som bäst. Betyg 9/10 med snudd på åtminstone ett halvt poäng till!

Dogfish Head 90 Minute IPA

Den första ur den färska ipa-samlingen som polaren hade med sig från USA i sommar blev Dogfish Heads 90 Min Imperial IPA. Regnet smattrar på altantaket och infravärmen är igång. Känns lite som höst så det får helt enkelt bli en kväll av värmande godsaker ur lagret.

Färgen är ljus och klar, det bildas ett tätt vitt skum som ligger kvar länge och smakar sött och fruktigt. Doften är söt och maltig och man kan ana beskan under det härliga skummet.

Känner en tydlig besk karaktär direkt i munnen som sen övergår till russin, citrus, smågodis. Jäkligt gott och den bit Gruyere jag har till gör bara saken bättre. Önskar jag hade ett större förråd av denna ljuvliga dryck, men för nu så är njutningen total. Alltid lika skoj med färsk öl från USA! Betyg 9/10

La trappe quadrupel från 1991!

Vad ska man säga... mycket smaker, otroligt god :) tack gabbe!

Jai alai ipa

Godis, mkt sött och gott!

Neither

Var inte så dum på fat :)

Trevlig lördagsprovning med blandad kompott

I samband med att min vän Emil kom på Sverigebesök och bl a hade med sig detta så körde vi en grabbkväll ute i stugan. Båt, bad, badring och lite grogget senare så körde vi igång med mat och ölprovning. Kvällen till ära hade jag marinerat ett drygt kilo älgentrecote från de jämtländska skogarna och till det åt vi potatis, kantarellsås, grillade majskolvar och lite annat smått och gott. Nog om detta, och direkt in på själva ölprovningen.

1) Soutern Tier Oage Aged Unearthly 11%: Klar Bärnstensfärg, ganska lite skum. Luktar klart som en söt barleywine (lite som Hop 15 när den inte är helt färsk), jäkligt söt lukt. Mörkt godis som karamelliserats. Otroligt söt även i smaken, bastant kraftig maltkropp. Eftersmaken påminner om lite mogna fruktskal. Klart bra öl, frågan är om det var så bra att börja med så mycket smaker :) Betyg 8/10
2) Unibroue La Fin Du Monde 9% - Kanadensisk belgo-typ öl som hade blivit rekommenderad Emil av en jobbarpolare i USA. Ganska så söt och ljus blond, helt ok smaker men ändå inget speciellt. Att ha Unearthly i munnen kan ha bidragit till det något låga betyget 6/10.
3) 21st Amendment Fireside Chat - Som både jag och min bror berättat om tidigare så testade vi den här för första gången på en burkölsprovning i San Fran Beer week i vintras. Den hade då drabbats av infektion och börjat sin bana till något likt en Oud Bruin. Den här är på väg att bli ännu surare än sist jag provade men räcker ändå inte riktigt fram. Den får i alla fall 5-6/10 och jag hoppas om 6-12 månader kanske den kan bli riktigt trevlig. Ska tilläggas att icke-infekterad smakar denna öl skit :)
4) Port Brewing Hop 15 - Humlen är som vanligt rätt så trött, men den känns som utveckling åt en barleywine helt klart. Riktigt gott som alltid. 8/10
5) Avery DuganA - Ni minns väl alla släppen på bolaget där man gång efter annan blivit besviken på tröttheten när den väl behagats släppas av vårt kära bolag. Detta mina vänner är inget sådan, detta är en FÄRSK DUGANA! Något helt annat än det vi serveras på bolaget ,humlen känns riktigt fin. Orangefärgad med härlig beska och humlighet. 8/10 med närheten till 8.5...
6) Maritime Pacific Decompression Ale - Ännu en öl som Emil tog med sig från staterna. Lite mörkare färg på ölen, inte så mycket lukt men helt ok. Inget som går till historien men en kompetent american strong. 7-8/10 får den av Sour i betyg.
7) Lost Abbey Framboise de Amorosa - Ja vad ska man säga.. Detta är ju världsklass rakt igenom, en av mina favoritöl nuförtiden (är glad att jag har 2 kvar :) ). Lukten är syrlig och riktigt fin, röd klar fäg med underbar syra. Detta är nästan så gott som det kan bli. Världsklass! 9.5/10
8) Deschutes Brewery Hop in the Dark - ÄNNU en av amerikanarna som Emil dragit med sig förutom det han lämnade hos mig. Mörk och fin. Besk och ganska så humlig. Den något tunna kroppen drar dock ner betyget. Får en känsla av kanderade kaffebönor. Detta hade kunnat vara en riktigt trevlig Black IPA om man hade fått kroppen lite oljigare och kraftigare. Nu lyser den något svaga alkoholen igenom och bidrar till en lättdrucken svart ipa som jag blev lite besviken över, hade väntat mig mer av Deschutes. Får dock 7/10 pga färskheten och den fina beskan.
9) - Black Rooster Brewery The Black Rooster Stout - Whisky! Tung! Oljig! Klar karaktär av whisky och är rätt så god. Ändå så gör den något tunna alkoholen på 6.7% att oljan inte riktigt når fram till målet och den får en 7-8/10 i betyg. Lite kraftigare så hade den fått betydligt bättre.
10) Beer Here Dark Hops - Ännu en Black IPA. Mörk färg (sic!), tjockt skum. Ganska ok svart ipa även om den nog har sett sina bättre dagar. Likt hop in the dark känns den lite tunn och även lite trött så den får bara 7/10.
11) BrewDog Riptide - Mje. Känns riktigt mjäkig. Sweet stout, ok men inget mer (kan ju bero på de tidigare dryckerna...). 5-6/10.
12) Sierra Nevada Bigfoot 2010 - Som sista provningsöl (dock inte sista öl! för natten!) så gick vi in och körde en avstamp inför gårdagens bolagssläpp med att prova förra årets version av Bigfoot. Bärnstensfärgad med en stor och härlig smak. Jag minns den dock som godare och den kanske inte har lagrats så pass bra än så länge, eller är den bättre färsk? Får nog testa en 2011 ikväll för att se huruvida detta kan stämma. 7-8/10 i alla fall.

Överlag en riktigt skoj dag, kul också att återuppliva lite minnen från SF Beer week med Emil :)

Trevligt paket influget från staterna

Inte så dumt med besök från usa när dom har med sig såna godsaker :)

Första ölen på dagens provning :)

Surölsprovning de luxe!

Lördagen den 16 juli 2011 kan gå historien som en av de mer udda provningar jag varit på i Sverige. Vi drog ihop ölprovargänget för en helkväll med provning endast av suröl. Förvisso blev det 3 veteöl som inledning innan alla var på plats, men sedan drog vi igenom 27 st suröl under kvällen. På slutet kändes det som att smaklökarna var något mättade, men det gick trots det att känna nyanser i smakerna. Tänkte här dela med mig av tankarna kring de olika ölen.

1) Hacker-Pschorr Sternweisse - en av 3 inledande veteöl innan själva surölsprovningen. Ganska så mycket färg, helt ok smak men inte så mkt mer. 5/10
2) Andechs Kloster Weiss - Mer smak och ljus och fin. 6/10
3) Aventinus Schneider Weisse Tap 4 - Den bästa veteölen bland dom 3 starter-ölen. Att den finns på Systembolaget kanske visar på just detta. 6.5/10

Så, till Kvällens stora begivenhet, surölsprovningen. En myriad av olika öl ska testas och vi går rakt på listan
Först ut är en serie surisar från det härliga USA-bryggeriet Jolly Jumpkin, där vi kvällen till ära hade 5 olika sorter: Calabaza Blanca, Oro de Calabaza, Bam Biere, Bam Noire, La Roja. Till de 2 första ölen serverades också kvällens middag, färsk (nyligen upptagen av Mattias Wallén och hans far) aborre med potatis och sås. Gott som satan!

4) Calabaza Blanca - Rätt så syrlig Wit. Koriander, en del kryddighet, ljus och grumlig. God till aborren, inte så jättesur men stabil och god. 7/10
5) Oro de Calabaza - Otroligt mycket skum som reste sig ståtligt ur flaskan vid öppning. Inte så mycket till lukt, men desto mer smak av skummet. En distinkt smak av trä som får tankarna till Cigar Citys cedarträ-IPA JAi Alai Cedar Aged IPA. Ganska så ovanlig smak men gott. Eftersmaken går mot tallbarr, grankåda. Känns mer besk och tung än den första, betydligt mer kropp och alkoholkänsla. Betyg 7/10
6) Bam Biere - Inte så mycket lukt i denna heller. Syrlig härlig smak på skummet. Ljus ganska grumlig. Lätt och god. Aningen mer brett än de första 2, hint av grapefrukt. Betyg 6.5/10
7) Bam Noire - Mörkt djupröd färg. Kategoriserades som en "sur" variant av Slottskällans Svart av ett par av dom andra. Ganska tydlig rostad ton, tycker det var aningen för mycket av den varan vilket drar ner betyget något. 6/10
8) La Roja - Mörkt röd även här. Känns liknande som en Rodenbach eller en Duchesse. Riktigt smaskig, klart bäst av de 5 JJ-ölen. Betyg 7.5/10. Till denna öl fick vi även hallontårta då det var Johan Wallens födelsedag. Tanken var ju att tårtan skulle paras med nästa öl, men nånstans missade vi i planen :)

Näst på menyn stod nämligen några Hallon-öl: Oud Beersel Framboise, Boon Framboise, Lost Abbey Framboise de Amorosa.
9) Oud Beersel Framboise - Usch... Saft. Sämst idag. 4/10

10) Boon Framboise - Hallon, unken doft. Roströd färg, lite mer syrlighet dock inget jättebra. Lite känsla av jordgubbar smög sig in också. Betyg 6/10

11) Lost Abbey Framboise de Amorosa - YES! Alltså denna ölen är en av mina stora favoriter varje gång jag dricker den. Det är ren och skär (sic!) njutning i flaska. Rostbrun-röd färg, intensiv doft. Otroligt mycket härliga smaker, syrlighet som lämnar munnen i ett chocktillstånd, salivproduktionen sticker i höjden. GOTT!! 9/10

Nu börjar munlädret kännas som att det får en omgång, och vad passar då bättre än att gå in på körsbärs-varianterna, ett antal fina krieks: Lost Abbey Red Poppy, Girardin Kriek, Oud Beersel Kriek, Cascade Kriek, Boon Kriek Mariage Parfait, Cantillon Lou Pepe 2003. Idel godsaker på förhand :)

12) Lost Abbey Red Poppy - 2009 års batch. Brun, grumlig. Inget skum. Fatkaraktär på lukten. Mer syra i denna. Känner inte så mycket körsbär men smakerna fyller ändå sinnena och lyckan infinner sig. Otroligt god, och ännu en kvalitetsprodukt från Lost Abbey! Betyg 9/10.

13) Girardin Kriek - Luktar söta körsbär, Dragon. Mattias tyckte "smakar bearnaise". Ingen höjdare 5/10
14) Oud Beersel Kriek - Stall! Stort fint rosa skum. Betydligt surare och finare är Girardinen. Gott 7.5/10
15) Cascade Kriek - Röd fin färg. Klar, inte så mycket skumkrona. MYCKET SMAKER! Inte lika sur som Oud beersel men betydligt mer smak. Mandel? Gödselstack. Godaste ölen hittills tillsammans med Lost Abbeys framboise. Saliven bara produceras och produceras i en ständigt ökande takt. Önskar jag köpt med mig fler av denna från USA, nu har jag bara Apricoten kvar att njuta av framöver sommaren. Betyg 9.5 sura humlekottar!

16 )  Boon Kriek Mariage Parfait - 2008 års batch. Klart röd och nästan liten halvt grumlig. Stor härlig smak, alkoholen känns inte trots 8%. 8/10 betyg, köp den på bolaget medan den finns kvar och lagra!
17) Cantillon Lou Pepe 2003 - Rödrosa nästan lite laxrosa färg. Ljusrosa litet kompakt skum. Anar lite av körsbären i lukten och den har bra bett i smaken. Har druckit en 2007-batch tidigare och jag måste nog säga att jag minns den betydligt bättre. Körsbärssmaken har försvunnit för mycket, men den är ändå en kompetent och trevlig öl. Mycket syrlighet, men mindre fruktighet. Trots att den inte åldrats alltför bra så får den en 8/10 i betyg!

Slut på körsbär, vad gör man då. Jo vi tar helt enkelt och går vidare på surölsskalan och kör lite "övriga fruktöl" och inte vilka öl som helst: Mikkeller Spontan-Cassis, Cantillon Blåbär (2011 batch) samt Cantillon St Lamvinus.

18)  Mikkeller Spontan-Cassis - Fint röd färg. Svag hint av svarta vinbär i doften. Inget skum. Lite kryddig också i doften, kan inte riktigt definiera vad. I smaken känns vinbären igen, ganska annorlunda smak och inte något man är van vid. Kraftig humlebeska bakom syran och bären, får i eftersmaken en känsla av grekiska dolmar och vinblad. Kanske något för Brorsan att testa, då han tidigare velat ha en välhumlad suris :) Betyg 6.5/10
19) Cantillon Blåbär - En av världens mest hypade öl. Drack en av förra årets batch tillsammans med bror förra hösten och minns den som extremt god och bra. Förväntningarna på denna var således högt ställda bland oss alla. Fin djupt rödblå färg. Rosa tunt skum, luktar surt och bra, häst, stall. Smaken känns därefter lite besviket inte alls lika surt som lukten gav misstanke om. Blåbärssmaken kommer inte alls fram lika bra som jag minns, har man ändrat receptet? Trots den något besvikna minen är den en riktigt kompetent öl som får 8/10 betyg.
20) Cantillon St Lamvinus - Bryggd november 2010. Ljust rödrosa, hallonbåt, luktar ganska unket. Mycket smak, en den vinösa toner den är mild med ganska lite syrlighet. God och härlig dryck 7,5/10.

Härnäst kommer lite udda fåglar innan vi går in på sluttampen:
Girardin Faro, Cantillon Grand Cru Brucosella
21) Girardin Faro - Färg Pommac. Inget skum. Väldigt söt. Råsocker? Inte så mycket syra. Njae, inget för mig 4/10
22) Cantillon Grand Cru Brucosella - Bryggd 2009. INGEN kolsyra som jag tror är korrekt. Ser ut som äppelsaft. Konstig och annorlunda smak, syrlig men ingen eftersmak att tala om. Kanske pga frånvaron av kolsyra? 6/10

Så. Smaklökarna är bedövade och magen har fått sig några liter surt. Nu går vi in på de sista 7 ölen i form av Gueuze-race plus en bonus som sista-öl.
Uppställningen är som följer: Cuvee Rene Gueuze, Boon Mariage Parfait Gueuze, 3 Fonteinen Oude Gueuze, Cantillon Cuvee Saint-Gilloise, 3 Fonteinen Doesjel, 3 Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2006, Cantillon Lou Pepe Gueuze 2003.  Som sista och absolut sista öl kom en liten joker fram från USA, från ett av mina absoluta favoritbryggerier Russian River Brewing, nämligen Temptation.

Betyg och funderingar från det här sista racet samt en vinnar-lista på topp 3 kommer inom kort!

BrewDog Abstrakt AB:06

Ok, härnäst går vi in på det lite tyngre artilleriet.

BrewDog:s senaste i Abstrakt-serien, AB:06 är en trippel-torrhumlad svart IPA som är en av mina nuvarande favorit-typer när det kommer till öl. Förväntningarna på denna (då jag gillat de tidigare i serien) var skyhöga och jag såg fram emot att få njuta av denna brygd.

Det första problemet uppenbarade sig när korken skulle av, kanske Dempa kan ge några tips på hur man handskas med dylika korkar? :) Fick ta korkskruv till hjälp och sen hälldes det upp.

Kraftigt ljusbeige skum som ligger kvar ganska länge. Lämnar stora spår på glaset. Lukten känner jag inte så mycket av dock, stoppar näsan djupt i glaset men får inte riktigt några bra vibbar. En liten oroande känsla kryper upp i ryggraden, och det känns inte helt bra.

När vi väl kommer till smaken så är den helt ok, stabil och en ok Black ipa, men inte så mycket mer. Jag hade förväntat mig otroligt mycket mer av humlen, men den här känns mer som en standard-black ipa, med vissa drag av en imperial porter. Var är de trippel-torrhumlade godsakerna, ge mig mer!

Den här ölen är förvisso lättdrucken för sin starka alkoholhalt på 11.5% men jag hade högt skruvade förväntningar som tyvärr inte uppfylldes. Den lilla flaskan försvann snabbt ner i magen, men med en känsla som var besviken. Synd, det hade kunnat bli så bra, men den här får bara 6-7/10 av mig tyvärr. Sad but sorry, hoppas verkligen nästa abstrakt blir bättre :)

To Øl Reparationsbajer

Det danska bryggeriet har äntligen fått hit sin nya brygd, Reparationsbajer

Så var den äntligen levererad. Har gillat bryggeriets tidigare brygder och hade somriga förväntningar även på denna. Nåväl, tog den i samband med dagens middag: rester... Bacon, uppstekt färskpotatis från helgens grillning, samt ett par stekta ägg.

Lukten kändes väldigt besk för den alkoholstyrka denna öl kan stoltsera med. Aningar av tallskog, och hjärnan fladdrar direkt till höstens vandringar i den tysta skogen. Härligt! Ölen är ljust bärnstensfärgad och ser ganska grumlig ut. När den första klunken slinker ner i strupen känner man direkt beskan och även en härlig humlekompott. Beskan fortsätter i eftersmaken och ett litet leende kommer fram. Det ska påpekas att detta absolut inte är någon kraftig IPA, men väl en kompetent ale som jag redan ser som semesterns stora läskaröl. Tror jag måste beställa en kartong nu direkt :)

Kroppen är lätt och återigen måste påpekas att den är lättdrucken och svalkande i värmen. Jag ser framför mig sittandes på bryggan vid stugan, tittande på solnedgången och sakta undra om det är dags att sätta igång grillen eller om jag ska ta en till reparationsöl, bara en till innan....

Hur var då combon med maten? Det funkade förvånansvärt väl, sältan från baconbitarna grävde sig in i beskan och funkade faktiskt helt ok. Inget som går till historien, men väl något jag äter och dricker igen.

Sammanfattningsvis tycker jag den väl slår många andra humliga törstsläckare på fingrarna och känns som den i nuvarande bolagssortiment (ok den här är ju privatimport men ändå..) som en av dom bättre om man vill ha en hyfsat alkoholsvag (5.6% i sammanhanget känns som lite med tanke på vad jag annars brukar dricka), besk och humlig sommarbira.

Betyg 7/10

Tisdagsnjutning - Cidre Dupont Reserve med spanska charkuterier

Ja gott folk, även en blind kan hitta njutning i en solig, kvalmig och varm tisdagskväll i Uppsala. Lite schysst sallad på balkongen i form av spanska charkuterier, getost och en fräsch sallad och direkt kom ju såklart suget att få lite dryck i magen också. Kände inte riktigt för öl idag, så det blev till att plocka fram en flaska cider som jag fick av ölpolaren Micke Bergström (fett tack, den var riktigt nice :) ).

Drycken i sig heter Cidre Dupont Reserve och finns att köpa på bolaget (dock fåtal flaskor). Jag är normalt ingen fan av cider men efter den här flaskan är jag villig att ändra mig. Direkt efter upphällning tar en ljust gulaktig ton över hela balkongen, skiner i kvällssolen och bubblorna stiger lite retsamt från botten. Lukten är söt, nästan lite syrlig (hoppades på surölssmak!) och smaken gör ingen besviken. Kraftig smak av fatlagringen, då calvados-tonerna kommer fram och gifter sig superbt med charkuterierna. Lång eftersmak, och flaskan slinker ner redan innan maten är slut. Hm, kanske får plocka fram en suris att fortsätta kvällen med trots allt!

Ser att det verkar finnas ett fåtal flaskor kvar på bolaget, så jag vet vad jag beställer i morgon :)

San Fransisco Beer Week - Dag 4 14/2 2011

Så, efter många sorger och ännu fler bekymmer så kan jag till slut återuppta genomgången av årets (februari...) San Fran Beer Week. Har ni inte följt tidslinjen tidigare så hoppa över till http://sfbeer2011.posterous.com/ för ännu mer öldrypande inslag.

Nåväl, dag 4 sa vi. Detta är nog den dag som jag och brorsan tyckte var BÄST förra året, så förväntningarna på årets "http://beerandnosh.com/2011/02/summit-beer-dinner/" var högt ställda. Dagen, en gråmulen regning måndag i den härliga staden bjöd annars på en del shopping på dagen (då vi nog samtliga var ganska så trötta efter heldagen med surölsprovning på söndagen ute i Berkeley) innan vi med BART tog oss mot lokalen i fråga; The Summit . Väl där kunde man konstatera att det inte alls var samma "lyxkänsla" som förra årets middag, som hölls på The Scala. Oh well, lokalen är väl inte hela världen, vi är ju där för att äta god mat och framförallt dricka god öl! Kvällen bjuder på en 7-rätters middag med öl som passar.
Gänget, som tar tillfället i akt att försöka se så ointresserade ut som möjligt:

Kvällens meny som består av 7 rätter och lika många öl (alla olika såklart!) gick på 100$, en struntsumma i sammanhanget som det ska visa sig (har inte riktigt koll på vad allt i matväg egentligen betyder på svenska så vill man ha en komplett översättning får man googla!):

Menu

scallop, ale carbonated citrus, turnip
Almanac Beer Co. Summer 2010 Blackberry Ale

uni, mint, ravioli, sweet brined cornichonDrake’s Brett Butler Barrel Aged Triple

 

espresso mole pancetta, spring radish, baby carrot
Dogfish Head Bitches Brew
vadouvan, shortrib, wild mushroom, lentils de puy
SF Beer Week Collaborative Bourbon Barrel Common
tallegio, pastry, pineapple, indian spices
Highwater Brewing Retribution Double IPA
foie torchon, duck egg sabayon, candied kumquat
Firehouse Brewing Pete Support Belgian IPA
espresso, balsamic, porter featuring Humphry Slocombe Ice Cream
Speaskeasy Payback Porter infused with TCHO Chocolate

Monday Febuary 14th, 7pm

Så. Då kan vi väl börja från topp till botten. Jag kommer framförallt nämna ölen men maten kommer ju även att komma in då en av tankarna med middagen var att para ihop mat med öl.

1) Almanac Beer Co Summer 2010 Blackberry Ale. En somrig ale som är gjord bl a med björnbär och som fått ligga på fat en stund. Bryggeriet grundades av han som håller i middagen och en annan kille som vi träffade förra året. Jag har bett om att få en flaska skickad till Sverige så vi får se vad som händer :) Anyway, ölen var som sagt somrig och ganska ok om än dock ingen höjdare. När det gäller kombinationen med mat så var det klockrent. Scallops och kolsyrad apelsin gjorde sig perfekt med den härligt somriga bärsmaken från ölen. Mums! 7/10

2) Drakes Brett Butler Barrel Aged Triple. En Triple som bl a legat på vinfat (Pinot Noir) och har lite brett i sig. Har en syrlig karaktär, tydlig vinsmak av faten och får 8/10 av mig. Doften är aceton och lite skum, men smaken bra. Maten var riktigt skum, "Uni with soup dumpling" Dock var det otroligt gott och annorlunda. Vi tror Uni var nån typ av rom från nån havsfisk men fan vet.. Kombinationen med ölen var ingen höjdare dock.

Öl och mat

3) Dogfish Head Bitches Brew. En öl som gjordes speciellt för ett event för att hylla Miles Davis. En Imperial Stout blandat med en torr golden ale som hade ginseng som en av ingredienserna. Luktar klassisk porter. Riktigt intressant öl, försökte febrilt få tag på en flaska nånstans efteråt men den var slutsåld så det stänkte om det. Maten var en resa i sig. Såg ut som en jordhög med baconbitar. Fantastisk god mat och kombinationen med ölen helt klockren, "jordhögen" var kaffe och chokladorgasm och god som man inte kunde ana. Kombinationen var en av dom bättre för kvällen! Ölen får 9/10!

4) SF Beer Week Collaboration Bourbon Barrel Common. Samma öl som i fjol (har tyvärr ingen rb-adress), fast den är fatlagrad denna gång. Man kan väl säga typ Steam Beer (aka klassisk SF-öl) fast på stereoider. Mycket bättre lukt och smak än vad jag minns från 2010. God smak, söt och frisk. Lite åt belgo-hållet, lite barleywine. Mat var ribs med kantareller, gröna linser, morötter. Riktigt god mat, och bra kombinerat med ölen. Köttet otroligt mört, linserna goda och saftiga. Ölen i sig kanske runt 7-8/10 men bra combo.

5) Highwater Brewing Retribution IPA.HUMLE! Damn, detta mina vänner är varför man åker till USA. Humlechock i mängder. Highwater är ett relativt nytt litet bryggeri som grundades av Steve Altimari (tidigare på ett annat bryggeri), en härlig hippie-typ som gillar att brygga bizarra öl med mkt karisma. Maten var nån slags ananasbakelse som gifte sig fantastiskt bra med humlen. Naturligtvis var reduktionen av såsen gjord på ölen som sig bör. Ölen i sig 8-9/10.

6) Firehouse Brewing Pete Support Belgian IPA. Söt belgolukt på ölen och samtidigt en hel del humle. Pairat med nån slags foie gras-variant samt vanlilj och mandarin i nån slags mack-variant. Helt sjuk combo och helt sanslöst gott. Detta är vad pairing handlar om! Ölen i sig gav inga bestående men eller intryck men combon med maten var ju spännande!

7) Speakeasy Payback Porter. En porter från ett lokalt bryggeri. I fjol fick vi nöjet att hänga med en av marknadssnubbarna på bryggeriet som körde ut oss till bryggeriet en kväll för att avnjuta deras sortiment. I år var han inte med men väl andra från det härliga bryggeriet.. Just den här versionen av Payback porter var "infused with cocoa nibs" och således bryggd just för det här tillfället. Skoj som fan att få vara med om något sånt. Till detta serverades en "beer floater" dvs en glass som serveras med ölen ihälld. Till detta såklart ett glas av ölen också. Ölen i sig är fan så mkt bättre än "vanliga" payback porter, och återigen skoj att få testa en specialöl. Om DU vill bjuda middagssällskap på något speciellt gör en beer float, vanlig vaniljglass med en söt och smakrik stout eller porter funkar alldeles utmärkt :)

Så...
Hur ska man sammanfatta en sån här kväll. 7 rätters mat, 7 olika sorters öl. Fantastiskt sällskap. Allt detta till priset av 100 dollar. helt sanslöst prisvärt och fantastisk kväll. Ska dock poängteras att jag var lite "missnöjd" då jag jämförde den här upplevelsen med förra årets dito, och den var om möjligt ÄNNU bättre.

Stay tuned för fler dagar av SF Beer week, dag 5 innehåller en heldag på Russian River Brewing och senare 5-rätters på Lagunitas Brewing Company. Helt sjukt att få uppleva dessa 2 bryggerier på en och samma dag :) Men mer om det en annan dag.

Over and out

Uinta Crooked Line Detour Double India Pale Ale

Det ska sägas, jag är en hop-head och jag tycker det är alltför sällan jag får möjligheten att dricka färsk högklassig ipa eller dubbelipa från USA här hemma i svedala. Ibland när ödets lott ler mot sin enkla lekamen så får man dock denna chans att få en härlig och färsk humblebomb i sin hand. Igår var ett sånt tillfälle.

Jag och en likasinnad hop-head fick möjligheten att på Uppsalas (kanske även Sveriges?) bästa öl-pub njuta av en stunds mun-orgasm i form av humlechock. Gabbe på Oconnors hade fått hem 2 flaskor av Uinta Brewing Company:s Detour DIPA och var vänlig nog att ta fram den ur gömmorna när man frågade snällt (som han iofs alltid gör när man frågar snällt :) ). Jag var till en början aningen skeptisk och hade förväntat mig "det vanliga" när det kommer till amerikanska humlebomber i Sverige, dvs en något trött och gammal brygd. Det som till en början kändes som en tänkbar besvikelse till ett ganska så högt pris skulle visa sig vara något helt annat.

Redan när Gabbe korkade (naturligtvis en flaska med kork och inte kapsyl!) flaskan och lät oss få en föraning av vad som komma skulle (kraftig härlig humledoft redan ur korken) kände jag instinktivt att munnen började dra sig mot ett enda stort leende. Vi hällde upp 2 glas och direkt kändes humledoften sprida sig i lokalen. Ännu större smilband.

Ölen var bärnstensfärgad, klar och fin i färgen med otroligt mycket tropiska frukter i doften. Tallbarr, mango, grapefrukt. Nu börjar munnen få svårt att le mer. Skumkronan är liten och sjunker ganska snabbt.

Jag märker efter ett tag att jag ännu inte smakat ölen. Jag sitter mest och luktar, snurrar på glaset lite, försöker le ännu mer och drömmer mig bort till västkusten i USA (ok, ölen är gjord i Salt Lake City men det hindrar mig inte från att drömma mig bort till februari-resornas San Francisco och färsk humlejuice). DIPA-festivalen på San Fran Beer Week känns helt plötsligt inte långt borta.

Tropiker! Sötma! Njutning!

Nåväl man kanske borde smaka lite av ölen också? Smaken gör mig inte besviken. Jag tar en munfull och gurglar runt den bland smaklökarna och tro det eller ej, munnen kan förmå sig själv att le ännu lite till. Fan gott folk, detta är nog den i särklass bästa DIPAN från USA jag lyckats få förmånen av att njuta på pub i Sverige. Ger den ett ganska för mig ovanligt bra betyg 9,5/10 och önskar redan att jag hade en back av denna brygd. De 9,5% som finns i brygden (9,5% tarvar ju i det här fallet ett betyg på 9,5!) slinker snabbt ner och värmer den i övrigt redan överhettade kroppen (måtte det bli lite kyla snart!) och jag kan gå vidare in i sommarkvällen med en enda stor njutning och ett leende.

Lyckas Du se en sån här flaska på din lokala pub tveka inte att slanta upp pengarna, det är väl värt de surt förvärvade sedlarna. Tack Gabbe för att jag fick köpa denna :)

Det ska tilläggas att buteljeringsdatum var 8 april 2011 så färskare USA-bira än så här går det nog fasen inte att få tag på här hemma....

Over and out.

Punk vs Punk the final verdict

Jag är antagligen inte den första och kanske heller inte den sista som gör ett försök på att ställa flaskversionen av Punk IPA från Brewdog mot burkversionen av densamma. Eftersom jag idag fick tag på en burk på jobbet och hade en flaska hemma så var ju valet på aktivitet för balkongsittandet ikväll ganska enkelt.

Till att börja med ser man en ganska tydlig skillnad mellan de båda brygderna, då burkversionens skum växer bra mycket kraftigare än flaskans och dröjer sig kvar längre. Skumgardinerna hänger sig envist kvar och det vita skummet ser mycket inbjudande ut.

Doftmässigt känns också en skillnad då burkversionen ger ifrån sig en mycket sötare humlekaraktär och känns instinktivt som trevligare och mer amerikansk (som jag ju gillar som fasen). Det kanske redan visar var jag lutar åt, burkversionen är bättre!

Färgen är ganska så likadan även om burken kan kännas lite lite ljusare mot solen.

Båda versionerna har en fräsch, härligt somrig smak som för tankarna till brygga och eftermiddagssol i stugan. Kan tänka mig båda faktiskt. Möjligen har flaskan lite mer beska i smaken. Båda är också som sagt väldigt goda törstsläckare såhär i kvällssolen även om jag nog aldrig skulle föredra en såhär pass tunn ipa jämfört med något kraftigare dito.

Överlag fastnar jag för burken, men detta kan ju såklart också bero på tillverkningsdatum. Dock har ju burken fått sig en liten förändring i receptet, och i så fall är det bara att buga och tacka för en förbättring av en redan trevlig sommaröl.

Efter en stunds läsande av senaste numret av Empire, för övrigt den bästa filmtidningen there is, så finner jag glaset med burkinnehållet tomt och jag inser att jag raskt måste beställa ett knippe burkar innan midsommar. Jag fortsätter lite nedstämd att dricka resterna av flaskan och styr tankarna mot ölkylen där det står några Hop 15 och väntar på att få vidare sällskap under kvällen.

En helt vanlig dag på jobbet

Ibland är det ganska så fint att jobba där man gör. Idag slank jag in på en schysst provning och fick i mig lite Zacapa rom.
Både 23-åriga och XO var som förväntat riktigt jävla bra. 23-åringen lite mer söt i karaktären medan XO hade mer bett. Jag föredrog helt klart XOn som med en blåmögelost var helt gudabenådad. Mer bra rom till folket!

Horals Oude Geuze Mega Blend

Det är inte alla dagar man hivar in bira för 800 kr flaskan det må sägas..
Dock, humöret var på topp efter Beer Makers Dinner med Ölvisholt på Oconnors (mer om detta i en senare post), så plånboken kändes stor och beställningen av den enda flaskan Horals Oude Geuze kändes helt ok trots det något tunga priset.

Förväntningarna var stora och när korken sa "plopp" så fick munvattnet lite extra tillströmning. Tyvärr så var väl smaken inte riktigt så sur och sträv som väntat men ändå en riktigt bra suris. Om man läser andras kommentarer på RB så kan man ju konstatera det vanliga att ""Notes of horseblanket, footy cheese, and musty old basement are distinct." Färgen var grumligt ljus och fin, och det höjdes på flertalets ögonlock när vi drack vilket såklart bidrar till en fin upplevelse.

Sammanfattningsvis en riktigt bra geuze men inte direkt prisvärd med tanke på den saftiga prislappen. Enligt uppgift ska det bara finnas 3 (nu 2 då) flaskor i Sverige så det känns väl ändå helt ok att få möjligheten att testa en sån pass ovanligt öl.
8-9/10 betyg.

Belöning efter 42 km helvete i sholm

Avery DuganA och en Bussola med bea.  Det finns hopp för en bruten kropp!  dugana var för övrigt god.  som väntat lite humletrött men riktigt söt och god ändå.  Skål kamrater!

Njutning

Behövs inga ord

Russian River Brewing Company - en helt vanlig tisdag

Haha, där trodde ni kanske att det skulle komma en recension. Trött och sliten efter en heldag med renovering i stugan får man nöja sig med en flyer, en meny och ett kvitto som appetizer...

Stay tuned för fortsättningen från San Francisco Beer Week!

Cigar city Humidor Series Ipa

Vad bättre att fira anländandet av påsken (ofrivilligt ledig i morgon pga en arbetsgivare som ger sina anställda "permission" hur konstigt det än kan låta) och dess ledighet med en på förhand tippad klassbira?

Jag hade fått mina 3 flaskor efter att dom snurrat runt i Systembolagets system och lager ett antal veckor så det var med tillförsikt jag ställde den på hyllan för 10C i ölkylen för några dagar sen. Ut med den så den får värmas ett par grader och sen fram med kapsylöppnaren, nu vill jag se vad hypen har att visa!

Cigar City Humidor Series IPA ger vid anblicken av flaskan ett ganska potent intryck, kanske främst pga av storleken och den i mitt tycke vackra etiketten.


Vid upphällning så framstår ett ganska kraftigt ljust, lite smått beige skum som länge håller sig kvar i glaset. Härligt! Vätskan är som ljus koppar och oväntat grumlig. Kan det vara cedar-lagringen som fört med sig lite rester?

Lukten känns inte alls som väntat, jag hade väntat mig en tung amerikansk dipa-karaktär men jag känner nästan inget av detta. Det kan ju vara så att den är något humletrött redan? Den är snarare lite träig, som jag utgår kommer från cedarträt den har lagrats på. Lite ovanligt måste jag säga, men den förde direkt tankarna till en sommar i Kanada för ett par år sedan då jag, min bror och min far hälsade på min brors svärföräldrar för en veckas oförglömligt fiske (inte alla dagar man får fiska stör, plocka lax på 15-20 kg och bara njuta av livet) och ett besök på svärfars såg/fabrik där man tillverkade takpannor av cedarträ (sk shingles). Företaget (jaja lite reklam skadar inte) heter Goat Lake och kan hittas på http://www.goatlake.com/. På fisketuren hade kanadensarna för övrigt med sig vad som då var den mest populära ölen over there, Bud Light Lime, jag är glad att jag och bror varit förutseende och tagit med riktig öl för överlevnadens skull.

Nåja, man kan inte drömma sig bort hela kvällen, tillbaka till dagens öl. Smaken av Humidoren var för mig väldigt annorlunda, frisk och träig på samma gång, och även en del sötma mellan varven. Inte alls så mycket av klassisk ipa/dipa-karaktär i form av humle. Detta vore normalt sett för mig ganska negativt, men på något sätt lyckas ölen ändå förmå mig att dra på smilbanden och uppskatta ölen för dess annorlunda karaktär. Lyckligtvis hade jag också en bit av min favoritost Gruyere Etivaz (vällagrad Schweizisk hårdost som bara är NJUTNING för hela slanten), och när dessa 2 goda ting förenades så uppstod kärlek. Ostens sälta och kraftiga smak gick in i cedarträt och producerade något extra, kom på mig själv att sitta med den numera upplösta osten och en klunk öl och bara blundade. Fan, detta var gott mina vänner! Jag kan se mig själv njuta av ölen vid renoveringen av stugan, kan tänka mig att lukten från sågspånet från plankorna som ska bli en bastu kommer göra underverk för denna öl, även om den må vara något humletrött.

Ångrar inte alls att jag köpte denna, men jag kommer definitivt se till att jag har en bit ost tillhanda när jag öppnar flaska nummer 2 :)

Betyg 7-8/10.

Ibland funkar även lager

American dream i årets första uteserverings-aw. Märkligt att man spritter till och blir glad av solen. Att man får en kall pilsner att kyla ner strupen med är ju bara positivt. En sån dag funkar även en lageröl, i det här fallet Mikkellers American Dream som förvisso är en riktigt kompetent lager men ändå. Just de här dagarna på uteserveringen vill man väl ändå inte ha en tung stout?

Ölcitat.. och kanske systembolagets nya giv?

Det är säkert flera som får nyhetsbrevet från CityBeer San Francisco. Kom att tänka på en sak idag dock när det senaste anlände i mailboxen. En liten avslutande
"P.S Mighty Maharaja is due on the shelves today to bring terror into your home and the homes of those you love. Mmmmm... all worth it for that binge of hoppy wholesomeness"


Törs man ens ha någon slags vision och förhoppning att Systembolaget ska kunna överge sitt feodala tänkande och börja tänka i lite mer roliga banor likt ovan.. Eller ska Founders Breakfast Stout få fortsätta byta ut sina etiketter för all framtid?

Mohawk EXTRA (Dry Hop) Ipa

Första fatet i Sverige?  Måste säga att den här blev jag riktigt positivt överraskad av. Humlejuice bättre än dom svenska man druckit tidigare. Färsk humle och bra beska gör denna till en ren fredagsnjutning!  Men håll detta tyst så jag får fatet för mig själv!