FiftyFifty Brewing - Eclipse Imperial Stout (Heaven Hill Barrels) 2009 batch

Oj oj oj... Ibland känner man bara att det blir helt rätt. Idag är en sådan dag. Under första San Fran Beer Week jag bevistade (2010) så köpte jag med mig en flaska av en stout som jag då inte kände till så mycket, inte mer än att vi fick smaka den på en middag i form av 3 olika lagringsvarianter. Jag köpte med mig den jag tyckte var godast och idag kändes det som att det var rätt tillfälle att även konsumera denna dyrgrip på plats i den mörka svenska onsdagskvällen.

Flaskan är ganska så simpel, etiketten simpel men respektingivande och det bästa av allt är ju att flasknumret och batch-året står med handskriven text i silver. Som grädde på moset täcks halsen av ett mörkt grönt tjockt vax som borgar för kvalitet.

När jag väl lyckats ta mig genom vaxet och öppnat flaskan framträder en dryck med oväntat liten mörkbeige skumkrona. Den försvinner ganska så fort men lämnar efter sig en dryck mörk som synden, becksvart mörk sörja.

I lukten känns direkt vaniljtoner blandat med lite choklad, bourbon (av heaven hill-tunnan får man förmoda) och en distinkt ton av läder. Möjligen lite ektoner också och jord/kaffe-hintar. Lovar mycket gott!

Smaken, den första sippen.... Alltså det här är gudomligt gott mina vänner. Den är underbart oljig, har en kraftig smak av vanilj, choklad, bourbon som ligger kvar länge och uppfyller njutningen till max.

Till denna hade jag plockat fram ett par ostar och lite mörk choklad; St Agur och Gruyere samt en bit mörk choklad. Bara att konstatera att mögelosten i kombination med denna gudomliga dryck är en smaksensation som skulle få varje ölälskare (och möjligen ostälskare) att falla på knä.

Denna dryck är helt klart topp 5 av alla stouts jag druckit och möjligen även topp 3. Ett solklart toppbetyg får denna underbara mörka synd, FiftyFifty Eclipse Heaven Hill. Tyvärr den sista jag hade kvar av 2009 års varianter, lyckligtvis har jag 3 olika lagringar från 2010 som avnjutes vid senare tillfälle :)

Cigar city Humidor Series Ipa

Vad bättre att fira anländandet av påsken (ofrivilligt ledig i morgon pga en arbetsgivare som ger sina anställda "permission" hur konstigt det än kan låta) och dess ledighet med en på förhand tippad klassbira?

Jag hade fått mina 3 flaskor efter att dom snurrat runt i Systembolagets system och lager ett antal veckor så det var med tillförsikt jag ställde den på hyllan för 10C i ölkylen för några dagar sen. Ut med den så den får värmas ett par grader och sen fram med kapsylöppnaren, nu vill jag se vad hypen har att visa!

Cigar City Humidor Series IPA ger vid anblicken av flaskan ett ganska potent intryck, kanske främst pga av storleken och den i mitt tycke vackra etiketten.


Vid upphällning så framstår ett ganska kraftigt ljust, lite smått beige skum som länge håller sig kvar i glaset. Härligt! Vätskan är som ljus koppar och oväntat grumlig. Kan det vara cedar-lagringen som fört med sig lite rester?

Lukten känns inte alls som väntat, jag hade väntat mig en tung amerikansk dipa-karaktär men jag känner nästan inget av detta. Det kan ju vara så att den är något humletrött redan? Den är snarare lite träig, som jag utgår kommer från cedarträt den har lagrats på. Lite ovanligt måste jag säga, men den förde direkt tankarna till en sommar i Kanada för ett par år sedan då jag, min bror och min far hälsade på min brors svärföräldrar för en veckas oförglömligt fiske (inte alla dagar man får fiska stör, plocka lax på 15-20 kg och bara njuta av livet) och ett besök på svärfars såg/fabrik där man tillverkade takpannor av cedarträ (sk shingles). Företaget (jaja lite reklam skadar inte) heter Goat Lake och kan hittas på http://www.goatlake.com/. På fisketuren hade kanadensarna för övrigt med sig vad som då var den mest populära ölen over there, Bud Light Lime, jag är glad att jag och bror varit förutseende och tagit med riktig öl för överlevnadens skull.

Nåja, man kan inte drömma sig bort hela kvällen, tillbaka till dagens öl. Smaken av Humidoren var för mig väldigt annorlunda, frisk och träig på samma gång, och även en del sötma mellan varven. Inte alls så mycket av klassisk ipa/dipa-karaktär i form av humle. Detta vore normalt sett för mig ganska negativt, men på något sätt lyckas ölen ändå förmå mig att dra på smilbanden och uppskatta ölen för dess annorlunda karaktär. Lyckligtvis hade jag också en bit av min favoritost Gruyere Etivaz (vällagrad Schweizisk hårdost som bara är NJUTNING för hela slanten), och när dessa 2 goda ting förenades så uppstod kärlek. Ostens sälta och kraftiga smak gick in i cedarträt och producerade något extra, kom på mig själv att sitta med den numera upplösta osten och en klunk öl och bara blundade. Fan, detta var gott mina vänner! Jag kan se mig själv njuta av ölen vid renoveringen av stugan, kan tänka mig att lukten från sågspånet från plankorna som ska bli en bastu kommer göra underverk för denna öl, även om den må vara något humletrött.

Ångrar inte alls att jag köpte denna, men jag kommer definitivt se till att jag har en bit ost tillhanda när jag öppnar flaska nummer 2 :)

Betyg 7-8/10.

En helt vanlig tisdag

Som kickstart på denna nya och helt intetsägande blogg så slänger jag in en liten historia om en helt vanlig tisdagskväll i väntan på den varma våren. Vad bättre kan vara att efter en hård dag i gruvan än att få sätta sig ner i soffan och avnjuta ett par härliga öl?!

Just den här tisdagen gick tankarna (eller snarare känslan i magen) till det alltid återkommande temat HUMLE och en rask titt i kylen gav tyvärr en bister sanning. Efter provningen för några veckor sedan så finns det inte så mycket humlestinna saker kvar. Förvisso en och annan men inte riktigt så många färska fina saker. Hittade dock ett inköp från Cracked Kettle som jag hade ganska låga förväntningar på; Shipyard XXX IPA (inte för att den i sig brukar vara dålig, mer för att den antagligen var gammal och humletrött).

Shipyard XXXX IPA (http://www.ratebeer.com/beer/shipyard-xxxx-ipa-pugsleys-signature-series/103518/): Måste säga att jag blev positivt överaskad. En del av humlen var fortfarande kvar och den blandade väl med den något söta DIPA-karaktären som den här har. Cascade-humlen kändes bekant och överlag så var detta en ljusglimt i tisdagsmörkret. Att jag dessutom fick en bit Gruyere att avnjuta tillsammans med ölen gör ju inte saken sämre.

En First Frontier IPA (http://www.ratebeer.com/beer/to-ol-first-frontier-ipa/136631/) och en liten slurk av den 50-åriga calvadosen http://www.calvados-pere-magloire.com/50-yo.htm gjorde denna tisdag till en ovanligt skön avslutning på en lång arbetsdag. Mer sånt till folket!